Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ställningar bevekte mig slutligen att afstå från min mest
brinnande önskan. Jag reste hem, och genom Hermer, som
är en gammal vän till min far, erhöll jag den lugna plats
jag nu innehar. Jag kan icke beklaga mig öfver svåra
smärtor, men mitt bröst är dock för allvarsamt angripet, att
jag skulle våga hoppas någon varaktig förbättring.»
»Vid gud, bäste herr Waldenberg», sade Lindorm
hjert-ligt och tryckte med värma sin följeslagares hand, »jag har
hört er med stort deltagande. Jag beklagar, att ni nödgats göra
ett mot era kunskaper så föga svarande val, men tillåt mig
försäkra, att allt skall ske, hvad som kan bero af mig, för
att försona er med nödvändigheten! Jag är mer än glad
att i min förvaltare finna en bildad man, hvars umgänge
skall bli mig dyrbart, ty Arthurs lekande lynne passar långt
ifrån alltid till sammans med min själs ofta allvarliga
rigt-ning. . . Men se här ha vi honom.»
»Nå, hvar håller du hus, Gustaf?» ropade löjtnanten
emot baronen. »Jag trodde, att du ärnade filosofera bland
grafvarne i natt. Gud vare lof, jag har redan gjort mig
bekant i huset, har fått mig en förträfflig supé och tänkte
mig just nu ut på upptäckter.»
»Upptäckter?» inföll Lindorm leende. »Men tillåt mig
presentera herrarne för hvarandra. Löjtnant S. . . herr
Waldenberg, Engelvikens förvaltare och vårt gemensamma
sällskap. Nå, med din tillåtelse — hvar ärnade du börja?»
»Jag’ kan verkligen icke erinra mig», invände Arthur
skämtande, »att jag bland en god värds pligter någonsin
hört omtalas den, att göra sina gäster så närgångna frågor,
hvarför jag med din tillåtelse lemnar denna alldeles
obesvarad. Och för att ega nöjet af ditt sällskap eller, rättare,
för att icke beröfva dig mitt, stannar jag i all stillhet qvar,
der jag är, och lemnar paradiset midt öfver till en
ögonfägnad för morgondagen.»
Man inträdde nu i den stora, hvälfda förstugan, der
husets personal stod uppstäld med jungfru Wings i spetsen.
Hon neg sedesamt den ena gången efter den andra och bad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
