Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Som herr förvaltaren vill. Jag skall nog minnas det.
God morgon — välkommen till middagen!»
»Nej, icke i dag, Willy! Jag mår icke rätt bra . . .
Farväl!»
Sedan herrarne på Engelviken intagit en frukost, som
kunnat göra salig hennes nåd sjelf heder, befaldes, att tvenne
hästar skulle sadlas. Baronen utkom, klädd i en smakfull
riddrägt. »Jag hoppas, att kyrkoherden befinner sig väl»,
sade han, vänd till jungfru Wings, som under djupa
nig-ningar önskade hans nåd god morgon, »men vill han fresta
oss med någon frukost, skulle vi ej, efter den, vi fått hemma,
kunna göra heder åt prestgårdens kök.»
»Hans vördighet», svarade jungfru Wings, högeligen
smickrad af berömmet, »tänker visst aldrig på att fresta
någon menniska i denna verlden, om icke hans husfru skulle
stöta på honom, och hon begriper nog, att baron icke rest
fastande hemifrån. Annat slag om han vore gift! Men han
sörjde så djupt fästmön, som han var förlofvad med, att han
sedan den dagen aldrig ville höra salig hennes nåd tala om,
att han borde gifta sig.»
»Nå, då är det ej heller värdt för någon annan att
tala derom!» sade Lindorm, klappade jungfru Wings öfver
axeln, svingade sig på den väntande hästen och red, åtföljd
af löjtnant Arthur, utåt vägen till Effenboda prestgård.
»Det här stället tvärs öfver viken», yttrade Arthur och
pekade åt Rosendal, »förefaller mig som ett verkligt féslott.
Det har det härligaste läge, jag kan erinra mig hafva sett
i norden, och af vår kära värdinna erfor jag i går afton,
bland hvarjehanda andra intressanta saker, som gjort mig
särdeles nyfiken, att det innesluter en skatt af högsta värde*
Fröken von Werdenberg måste väl vara ett non plus ultra
af qvinliga behag, och jag väntar med otålighet
middagstimmen för att få hembära henne min ödmjuka dyrkan.»
Ett lätt moln skuggade Lindorms panna, och de väl
penslade ögonbrynen hopdrogo sig liksom af någon
magnetisk kraft. »Jag vill hoppas, min bäste Arthur», sade han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
