Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Detta synes.mig att drifva pligten något för långt!»
anmärkte Lindorm otåligt. . . »Hvar är kyrkoherdens rum?»
»Här ha vi gröna gästkammarn!» svarade fru Barsk
orubbligt ståndaktig. »Var så god och sitt! Jag skall ejnellertid
gå att uppfylla min skyldighet.» Hon tillslöt dörren och
lemnade herrame uti icke ringa förundran öfver detta
besynnerliga mottagningssätt.
»Huru kan Werner fördraga denna vidriga varelse!»
utropade Lindorm. »Hvad menar du, Arthur, är ej vår
beskedliga jungfru Wings ett helgon i jemförelse med den
här furien?»
»Ja, inemot», svarade Arthur leende. »Men detta var
ändå icke så ledsamt. Ingenting går upp mot resor: man
får då tillfälle att se många kuriositeter. Och på min ära
skall icke fru Barsk med mycken fördel figurera i den
dagbok, jag lofvade mina hemmavarande att föra, äfvensom
hennes son, den älskvärde Klas-Isak och hans svarte
lekkamrat.»
Lindorm var i begrepp att svara, då hastiga steg
nalkades dörren. Den upprycktes, och kyrkoherden Werner,
i den mest anspråkslösa, framför allt defekta drägt, inträdde
eller, rättare, instörtade med en servet knuten öfver axlarne
och fru Barsk, hållande en sax, i hack och häl efter.
»Herre gud, sådant spektakel!» ropade hon. »Just som
jag är sysselsatt att klippa och putsa honom, rusar han ut
som en blixt. . Tycker kyrkher’n, att detta är en klädsel
att visa sig med för främmande?»
Under tiden hade Werner och Lindorm redan
omfamnat hvar andra, då den förre, väckt af fru Barsks väldiga
stämma, kastade en flyktig blick på sin person och
varse-blef dess bedröfliga skick. Med någon förlägenhet drog han
sig hastigt till baka mot dörren, i det han leende ursäktade
sin brist på artighet.... »Men saken är den, mina herrar»,
tilläde han, »att under det min husförestånderska höll på
att sätta mitt hufvud i anständig ordning, berättade hon
mig, att baron Lindorm jemte en annan herre voro här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
