Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, jag tackar; jag röker aldrig!»
»Icke herr löjtnanten heller?»
»Ej i närvaro af damer.»
»Nå, så låt piporna ligga, min gosse! Jag hoppas vi
snart få sällskapet ökadt med ett par vänner: Häradshöfding
Holk gör oss det nöjet att helsa på ibland, åtföljd af sin
lilla hofstat. Tingshuset ligger blott en half mil på andra
sidan viken, hvarför vi ofta draga fördel af denna lyckliga
omständighet.»
Arthur yttrade något om behaget att på landet ega
trefliga grannar, hvarefter en tystnad inträdde. Lindorms
öga hvilade, troligen ofrivilligt, på Georgina och följde alla
hennes rörelser. Hon stälde ifrån sig den ena koppen efter
den andra, och snart var hela antalet fullt af den kostliga
dryck, som fräste i silfverkannan, hvilken hon nedsatte, i
det hon med det täcka hufvudet gjorde en inbjudande rörelse
åt gästerna. Men Lindorm var för mycket tankspridd att
uppfatta meningen häraf. Han förblef orörlig på sin plats,
hvaremot Arthur, som hade alla sina sinnen närvarande,
genast uppsteg, nalkades artigt och mottog med en bugning
och ett förbindligt småleende sin kaffekopp. Emellertid stod
Georgina der temligen förlägen, tills slutligen Hermer med
någon tonvigt på orden sade: »Georgina lilla, har du ingen
här, som kan bjuda baronen kaffe, eller hvart tog Willy
vägen?»
»Han gick in efter min stickning, pappa, men om jag
får lof!» Hon såg upp och fäste sina ögon med ett nästan
förebrående uttryck på Lindorm. »Befaller herr baron?»
Hon tog koppen för att sätta den på brickan... Nu först
syntes han förstå meningen, och med en lätt ursäkt närmade
han sig bordet, framför hvilket hon stod. Hon hade ännu
ej hunnit sätta koppen på brickan . . han mottog den derför
ur hennes hand. I sämma ögonblick deras händer lätt
vidrörde hvar andra, möttes också deras blickar, och hvad
Georgina då läste i Lindorms halft beslöjade ögon kom hennes
hjerta att bäfva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
