Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ni glömde grädden I» yttrade hon, då baronen
återvände med kaffet till sin plats utan att hafva ihågkommit den.
»Jag är verkligen bra tankspridd I» sade han med ett
tvunget leende, men något stelt och främmande låg åter i
hans drag och väsende, då han under en lätt bugning tog
några droppar grädde ur kristallskålen. På stående fot tömde
han sitt kaffe, hvarefter han vände sig till Hermer med
förslag att gå ut och bese sin värds ekonomiska anordningar.
»Med mycket nöje!» svarade Hermer, ehuru han inom
sig var öfvertygad, att han aldrig kunde få någon likgiltigare
betraktare, än baronen syntes vara.
»Behagar löjtnanten göra oss sällskap?»
»Nej, jag tackar, jag får upprigtigt erkänna», yttrade
Arthur leende, »att jag ej är någon vän af dylika
spatser-färder.»
Herrame aflägsnade sig, åtföljda endast af Willy, och
då Arthur ej mera stod under inflytelsen af Lindorms
mönstrande blick, blef han rätt angenäm och underhållande. Han
uttömde sig i beskrifning öfver en vinter i hufvudstaden,
hvilken han, enligt egen uppgift, tillbragt »med verklig lycka».
Men då detta tema, ehuru med de mest förledande
variationer, tycktes göra föga intryck på hans åhörarinnor,
började han berätta om sin fars egendomar och sin
hemmavarande slägt. Härifrån kom han småningom in på ett
kapitel, som för damerna gjorde hans samtal rigtigt intressant,
nemligen hans slägtskap och nära bekantskap med baron
Gustaf.
»Tillåt mig fråga om herrame länge rest till samman?»
yttradeofru Hermer med ursäktlig nyfikenhet.
»Ah ja, vi ha vistats temligen mycket till samman, ty
utom det att Lindorm befann sig i Stockholm, när jag der
gjorde mitt inträde, ha vi i hvar andras sällskap gjort en
utrikes resa!» Då Arthur bemärkte, att man afhörde honom
med nöje, fortsatte han oombedd: »När min far, som alltid
haft oinskränkt förtroende för Gustaf, fick höra, att han, för
att utbilda och fullkomna sin stora talang för målarekonsten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
