- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
73

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det är blott en imitation 1» svarade Blom med en lätt
rodnad, hoppade öfver hela första versen och begynte den
andra:

»Hebe ungdomens gudinna. •.»

»Nej, nej», ropade Georgina, »för allt i verlden,
upphör med allt, som har afseende på gudinnor! Ni, en så
modern kavaljer, måtte väl kunna hjelpa er vid några
namns-dagsvers utan att vada igenom hela den gamla olympiska
gudafloden, och innehåller er sång ingenting menskligt, så
har jag redan hört mer än nog.» Hon vinkade skrattande
med handen.

»Blott ett par minuters tålamod», bönföll notarien, »vi
äro strax på jorden!» och dermed fortsatte han och slutade
utan flera afbrott sitt opus, hvilket från början till slut
innehöll de mest högtrafvande fraser, lånade från alla väderstreck.
Sedan han slutat, lemnade han knäböjande åt Georgina de
fint prentade verserna med en djup suck och en talande
blick. Hon mottog dem småleende, men nog låg det en
föga smickrande uppmuntran i den tankspriddhet, hvarmed
hon framräckte sin hand och sade: »Stig upp, värdige
apolloson! Ni har öfverträffat er sjelf. Till belöning
berättigar jag er att hädanefter hvila på edra lagrar.»

»O, hur förtjusande, pikant och söt hon är!» tänkte
Arthur. »Men det synes, att hon är så van vid hyllningar,
att de trötta henne.»

Emellertid stod herr Blom åter på sina fötter, men man
märkte tydligt, att han sväfvade i himlens förgårdar. »O,
nådigaste fröken ... o, om jag dristade, om jag djerfdes
begära ännu en belöning!» Han hade icke ens en aning om
sitt nederlag.

»Hvad skulle då er anspråkslöshet vidare önska?»
återtog hon.

*Jo, huldaste af alla jordiska gudomligheter, min
anspråkslöshet har dristat att fästa sina blickar på den utmärkta
krans, ni i dag bär. En enda blomma derur, hvilken lik-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free