Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pellet, dit Yller genom ett förut afsändt bud kallat sin
kapellan, som redan väntade dem.
De hade knäfallit framför altaret, och presten var i
begrepp att börja vigseln, då dörren, knarrande på sina
för-rostade gångjern, sakta gick upp och en hög, svartklädd
qvinnofigur framskred öfver golfvet. Hon nalkades det
bestörta brudparet, ryckte handboken ur kapellanens hand
och sade, i det hon kastade en genomträngande blick på
riddaren:
»Föraktlige niding, här står din rättmätiga hustru,
hvilken du på en grundlös misstanke, att hon älskat den ädle
man, som före dig herskade här, låtit skändligt inspärra och
öfverlemnat åt förtviflans alla magter. Hon står här befriad,
för att hämnas på dig, ridderskapets skamfläck, sin oskyldige
rivals mördare.»
Menedaren bäfvade ovilkorligt till baka, och den
bedragna Blanka nedföll qvidande vid den svartklädda gestaltens
fotter. »Gråt icke», sade denne med tonlös röst, »jag har
tillredt en bröllopsfackla, som skall lysa oss alla och hämnas
det dåd, som gaf borgen i denne eländiges hand!» Hon
hade i hemlighet inkastat en påtänd lunta i krutmagasinet,
hvilket låg under deras fötter, och vid det hon uttalade
de sista orden, hördes en förfärlig explosion. Borgen sprang
i luften, och under dess ruiner begrafdes löftesbrytaren,
mordbrännerskan, presten och det oskyldiga bedragna offret.
Från den tiden säges trollen hafva intagit sin boning
der-städes.»
Georgina hade, under loppet af berättelsen, oafvändt
häftat sin blick på Lindorms drag, hvilka återspeglade en
kufvad sinnesrörelse, ett synbart lidande. En oförklarlig
bäfvan bemägtigade sig den unga qvinnan. Det var liksom
någon obekant, fiendtlig magt hållit henne fängslad under
sin inflytelse, ty behaglig var i sanning icke den känsla, som
kom hennes hjerta att darra af underliga, oförstådda aningar
om svartsjuka och kärlek.
Ingendera talade mera. Ännu sväfvade dock för Geor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
