Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mottagen med nöje och blir här, såsom jag tycker, med
hvarje dag mera förståndig och älskvärd. Kan hända utöfvar
den högsinta fröken Georgina — det är nästan troligt — samma
inflytande på honom som på andra. Jag kan icke hata
honom för det, ty jag skulle i sådant fall anträffa allt för
många föremål till hat. Men, Muller, det är dock hårdt att
se huru andra, huru alla kunna nalkas henne, tala, le,
skämta med henne, höra det intagande i ljudet af hennes
röst, hennes sång... ack, hennes sång ... under det jag
knappt vågar se på henne, åtminstone icke då hon sjunger
,.. Min gud, jag skulle icke hafva lidit i tvenne långa år
förgäfves, om det en gång blefve min sälla lott att vid dessa
himmelska ljud insomna till det härliga uppvaknandet der
ofvan! År väl detta för mycket begärdt?
Lifvet är skönt, så länge hon icke tillhör någon. Men
det blir en skärseld, då hon en gång förenas med en annan.
Gud vare lof, min lidelse, ehuru stor, har dock aldrig
öfver-skridit förnuftets gränser, det vill säga, att jag aldrig varit
nog förmäten att dåra mig med hopp om ett gensvar eller
närt den vansinniga drömmen, att hon kunde blifva min.
Likväl känner jag, Muller, att i den stund jag erhåller
visshet, att hon ej mera är fri, klappar dödens förebud det sista
slaget på mitt hjerta. Min gode och redlige vän, jag vet,
att du, oaktadt ditt eget lidande, som himmelsvidt
öfver-träffar mitt, likväl med deltagande tänker på mig, på min
tysta smärta, mina sömnlösa nätter och mina strider med
kroppsliga och andliga plågor. Men oroa dig icke för mig!
Jag är nu lugnare; det uppmärksamma åskådandet af lifvets
gång härdar småningom hjertat och afkyler lidelserna...
snart, derom är jag säker, blir det ännu lugnare.
Och en fullkomligt lycklig stund har jag ändå njutit i
lifvet.. låt mig ha den svagheten att berätta dig den I
Dagen efter hennes namnsdag, på hvilken jag varit nog
djerf att öfversända till henne en vas med blommor, for jag
i sällskap med löjtnanten till Rosendal. O, huru svag är
icke menniskan! Jag hade nästan föresatt mig att aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
