- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
88

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

helsning till hans ädle fader och bed honom, att han icke
föraktar mig för mina dårskaper. Lemna honom de bref,
du eger från mig! Han skall finna, att jag icke var en
föraktlig stackare, blott en menniska . . . Men nu, nu,
Waldenberg, är det annorlunda: nu äro mina sinnen
förvildade genom ett öfvermått af qval. Jag kunde företaga hvad
som helst, för att hinna det mål, dit min lidelse sträfvar.
Och jag skall hinna det, om också mitt eget slutas med
det samma. Det är ej värdt, att du skrifver till mig, ty
jag kan icke säga dig hvart du skall adressera brefven. Vet
jag det sjelf! Jag har ännu en gång försökt kraften af den
vältalighet, man fordom tilläde mig, för att förmå den gamle
faktorn på Hamringen att bevekas af mina böner. Så snart
jag erhållit hans svar, ger jag mig af, antingen det blir efter
önskan eller icke. Men han var alltid min vän. Hvarför
skulle han neka mig den usla trösten att se poststämpeln?
Jag begär ju icke mera, .. Gud välsigne dig, redlige
Waldenberg! Tack för din vänskap! O, den, som varit född
med din lugna, barnarena natur, som finner din verld, din
himmel i några torra blommor! Du är lycklig, du är
af-undsvärd.

Muller.

P. S. Du pratar en hel hop saker om Lindorm, hvilka
jag tycker du gerna kunde hafva sparat. Är det ett ämne
att bringa mitt blod i stillare omlopp! Du vill uppdraga en
jemförelse mellan vårt lidande ... du gör mig ursinnig.
Triumferar icke han i hela den bländande glansen af
ädelmod, uppoffring, försakelse och tillfredsstäld stolthet 1 Hvad
tillhör mig? Sjelfförebråelse, förakt af mig sjelf och andra
. . en orm, som fräter mitt hjerta, tills det brister i döden.
Nej, Waldenberg, ingen jemförelse mera: det vore mer än
orättvist!

Densamme.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0088.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free