Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rum för ett annat, då hon såg Lindorm genast återtaga sin
köld och blifva om möjligt ännu besynnerligare än förut.
Af Arthurs meddelande förvissades Georgina, att något djupt
bekymmer måste hvila på hans hjerta och att detta troligen
verkade omvexlingen i hans ögons uttryck. Slutligen kom
aftonen, sången och sagan — känslor och tankar störtade
nu öfver hvar andra: hufvud och hjerta voro båda
tummelplatser för de nya, oroliga gästerna.
Först då hon, efter baronens afresa och sedan
tings-staten gått till hvila, sökte sin egen kammare, fann hon den
förändring eller, rättare, omstörtning som Lindorms sällsamma,
omotståndliga, på en gång ljufva och mörka väsende
förorsakat i hennes hjerta. Hon sökte i sitt minne ordna de sista
händelserna, hvarvid hans anmärkning öfver sången först
föll henne i sinnet. Sårad stolthet tårade hennes öga, då
hon erinrade sig, att hon icke kunnat dölja den rörelse, denna
anmärkning framkallat. Han hade verkligen ogillat hennes
val af föredrag, och detta var nedslående, men hade han
icke gjort det på ett poetiskt sätt, som helt och hållet
förtagit allt stötande deruti, om, förstås, man undantog, att det
icke gerna tillhörde honom att gifva till känna, att hennes
sång varat tillräckligt länge! Georgina kunde naturligtvis
hvarken förstå hans intryck eller uttrycki ty då skulle
hon drömt om det omöjliga, att han led af en sjelfvisk afund
att icke ensam vara åhörare .... men lemnande detta kom
hon till den berättelse, han gjort om Engelvikens
namnförändring. Det var kan hända af någon lika egendomlig orsak
han meddelat traditionen. I detta fall måste den röra
antingen svartsjukan eller löftesbrottet. Hvad kunde detta röra
henne... Nej, han hade väl endast talat om det gamla för
att slippa lefva i det närvarande.....
Natten var långt framskriden, då hon slutligen, tröttad
af denna ovanliga spänning, föll i en orolig slummer. Men
äfven under sömnen utöfvade aftonens händelser sin
inflytelse genom sällsamma och feberaktiga drömmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
