Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELFTE KAPITLET.
Dagen efter Lindorms afresa var söndag. Tingsterminen
hade slutat, och som sista expeditionsdagen varit på
lördagen, hade herrarne icke såsom vanligt fått tillfälle att resa
öfver till Rosendal. De infunno sig derför i god tid
söndagsmorgonen för att tillbringa den sista glädjedagen af
denna termin till sammans med sina vänner.
Häradshöfding Holk och Hermer sutto i den senares
enskildta rum, fördjupade i ett synbarligen vigtigt samtal,
båda med pipor i munnen, sväfvande nästan i ett moln af
tobaksrök. En butelj madera jemte glas stodo på ett bord
invid dem, och under loppet af samtalet sköttes dessa
tem-ligen flitigt.
»Jag kan icke förklara min ledsnad med uttryck
motsvarande det misshag, jag känner vid denna obehagliga
händelse», yttrade Hermer i en ton, uppenbarligen beräknad att
vinna förtroende, och så mycket sig göra lät bestämd att
borttaga malörten i den dryck, han kredensade åt sin gäst.
Häradshöfdingen drog djupa tag ur sin pipa,
sammandrog hårdt ögonbrynen och beredde sig med en ganska
eftertrycklig harskning att svara, då Hermer, som ej afvaktade
detta, hastigt tilläde: »Bror inser lätt, hvilket grannlaga
ämne detta är för mig ... Vore hon till exempel min egen
dotter, det blefve en helt annan sak. Jag egde då en
bestämd röst i denna vigtiga fråga. Men nu kan jag blott
råda, och äfven detta tjenar till intet, då den, till hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
