Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
farväl då, sköna lif, farväl, sköna jord, farväl, du
olycksaliga kärlek, upphofvet till allt mitt lidande, gudars och
menniskors ruin . .. Farväl, muntra kamrater, farväl, vira,
kille och whistparti.. farväl, härliga gröna biljardbord —
och du, lifvets nektar, härliga champagne . . . jag skådar er
aldrig mera! Ett, tu, tre... . nu reser ni, herr notarie!»
Hon syntes rigtigt amazonlik och spelade sin roll så väl,
att Blom, vid slutet af afskedstalet, utbröt i ett häftigt skratt,
och med denna paroxysm tog större delen af hans passion
på allvar till flygten.
»Ni är rigtigt himmelsk, min fröken», utropade han
förtjust, »och det skulle säkerligen icke hafva smakat så illa
att dö för er hand, om ej lifvet vore ett så tragiskt-komiskt
agre-mang, att jag icke ens för detta höga pris kan förmå mig
att lemna det.»
Någonting mycket liknande en ny skrattsalfva i närheten
nådde notarien Bloms ömtåliga öra. Han vände sig om och
såg häradshöfdingen och Hermer, i egenskap af åskådare,
upptaga öfversta delen af trappan. Notarien bet sig hård t
i läppen. Han var just ej van att tappa koncepten, den
ungersvennen, men i härvarande uppträde kunde en obehörig
åskådare anse honom som sämre skådespelare än han varit.
Han blossade af qväfd harm.
Äfven Georgina, der hon stod lutad mot den oladdade
bössan, kände sig något brydd.
»På min ära, min hederlige Blom», sade häradsliöfding
Holk, »har du icke här uppfört en vida ypperligare tragedi,
än jag någonsin förut öfvervarit.. . Och ni, min fröken, ni
måste förlåta min upprigtighet, ni har en verkligt medfödd
talang för scenen.»
»Ja, min kära dotter», sade Hermer och strök henne
öfver det guldlockiga håret, »vår vän Holk har verkligen
rätt: du spelar förträffligt.»
»Det är rätt smickrande att höra det herrarne tycka
så!» svarade Georgina i sin vanliga skämtsamma ton.
»Notarien Blom och jag beslöto att försöka huru vi skulle lyckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
