Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hm, det är visst godt och väl, om jag tager hans ord efter
bokstafven. Men jag kan icke förmå mig att göra det... .
Gud vet, att jag ville bringa hvilken uppoffring som helst
för den lyckan att få föra hem den ljufva varelsen såsom
min brud, och jag kan på förhand föreställa mig min gamle
fars bifallsleende, då jag medbragte en sådan sonhustru till
hans hus ; men jag älskar Gustaf med alla hans ofta visade
nycker mer än han sjelf vet, ja, vida mera, än jag
förmodade att man kunde älska en vän — och det är mig
omöjligt att tillskynda honom en så bitter sorg som det
troligen skulle blifva, i händelse jag lyckades vinna hennes
bevågenhet . . . Nej, det erfordras en skarpare granskning af
känslor och bevekelsegrunder, innan jag skrider vidare. Vare
alltså hvarje tanke på ett försök att insmyga mig i hennes
hjerta förvist, till dess jag åter träffat Gustaf och haft ett
nytt samtal i ämnet!»
Med dessa goda föresatser uppgick Arthur på bryggan
vid Rosendal, der han blef hjertligt välkommen samt af
hvar och en i tysthet helsad såsom en kandidat att fylla
den tomhet, hvilken inträdt efter tingsherrarnes afresa. Väl
förlorade Georgina, i följd af Arthurs fina hederskänsla, det
tredje anbudet, men hon kände ej sin förlust, och de
tycktes aldrig hafva funnit mera nöje af hvar andras sällskap än
under denna särdeles trefliga afton. Han hade medtagit en
bok, hvarur han läste högt för henne, och sedan de
gemensamt gjort sina anmärkningar öfver den, spelade hon harpa.
Vid afskedet sade Georgina: »Ni kommer ju igen i
morgon*, och smålog härvid så intagande, att Arthur kände
en orolig hjertklappning för sina goda föresatser. Förvirrad
framstammade han: »Jag tror ej det.»
»Huru så?» frågade hon förundrad.
»Emedan ... emedan jag får försaka detta nöje för
någon tid. Häradshöfding Holk har haft den artigheten att
bjuda mig till Björkö.»
»Derföre blifva vi honom icke mycket förbundna!»
menade Hermer, och Georgina försäkrade med oförstäld upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
