- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
137

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nej, jag vill icke läsa.»

»Än litet söm då? Det vore säkert ej så illa.»

»Jag ber dig, plåga mig icke mera! Jag hvarken vill
eller kan göra något.»

»Jo men, kunde hennes nåd, om hon blott försökte. Jag
har klippt till ett par små mössor. Se på dem bara .. så
söta de bli!»

»Tag hit dem då*, sade hon och reste sig litet, »jag
skall se på dem 1».....Hedda bar fram det omnämda
arbetet. Den obekanta unga damen tog det i handen och
betraktade det ett par minuter med djup rörelse, hvarefter hon
hastigt bortkastade det och utbrast i en flod af tårar.

»Herre gud», suckade Hedda tröstlös, »det här är allt
för bedröfligt 1 Ingenting duger, ingenting lyckas.»

Hon kom då med en flaska droppar och bjöd åt den
beklagansvärda, men med lika liten framgång som det
öfri-ga. Hon sköt häftigt bort flaskan, och de långa, uthållande
snyftningame skakade våldsamt hennes späda kropp ... Nu
hördes på afstånd någon ting liknande ljudet af rullande hjul.
Hedda flög till fönstret, der hon under fem minuter stod
nästan andlös af ångestfull väntan.

»Hennes nåd», sade hon slutligen med en ton, som
vittnade om djup och häftig rörelse, hur mycket hon än
bemödade sig att gifva den fasthet, »söta hennes nåd, lugna
sig, så vidt möjligt är! Baronen kommer.. han är här på
ögonblicket.»

»Ah, hvad säger du, Hedda!» Den arma uppgaf ett
långt klagande ljud. »Gå. . skynda dig! O, helsa honom,
säg, att jag icke nu, icke ännu kan emottaga honom . .. Om
en stund har jag mera återhemtat mig.»

Hedda sprang den ankommande till mötes. Så snart
dörren var tillyckt, sammanknäppte den unga qvinnan sina
händer, lade dem öfver det våldsamt klappande hjertat och
höjde den skumma blicken mot himlen, medan de bleka
läppame rörde sig till en tyst bön.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free