Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfvermensklig styrka befalla öfver sina ansigtsdrag och sitt
väsende. Han läste för henne ömsom religiösa och
historiska verk, han uppmuntrade henne med sina tröstande
samtal, han blåste flöjt, han spelade, han sjöng för henne,
kort sagdt: han gjorde allt möjligt att förströ hennes oro;
och ehuru hon stilla och tacksam fogade sig efter hans
önskningar och lät leda sig af hans vilja liksom ett barn, var
det dock tydligt, att den mask, som gnagde blomman, redan
börjat fräta på rötterna. Hon liknade en hamn, som,
sväf-vande bland grafvar sökte sin egen . .,
Sex veckor hade småningom förflutit. Man befann sig
nu i oktober, då Lindorm en eftermiddag åter besökte sin
dystra älsklingsplats i den bergiga skogstrakten för att ostörd
.andas ut sin ångest. Redan på afstånd tyckte han sig höra
några besynnerliga ljud, ^ett dämpadt skrik, sönderslitande
suckar, blandade med veka toner. Han nalkades långsamt,
betagen af en ofrivillig rysning, och varseblef snart på klippan
strax öfver sig en reslig ung man af ett nästan fasaväckande
utseende. Onekligen hade dessa anletsdrag fordom varit
utmärkta: de buro ännu, ehuru ytterligt vanstälda, ett
uttryck af klassisk renhet, hvilken ej kunde bortblandas. Hans
ögon stirrade vildt och spejande åt den trakt, der
fältväbels-bostället låg. Håret fladdrade tofvigt kring pannan, och
blod från de rispor, som den olycklige erhållit under
uppklättrandet, besudlade hans kinder och sönderrifna drägt,
hvars finhet och snitt dock visade, att han tillhörde
herre-mansklassen, ehuru han nu råkat i en ytterligt usel
belägenhet.
Häpen såg Lindorm på den besynnerliga gestalten.
Osäker hvad han skulle tänka om en sådan uppenbarelse,
frågade han: »Hvad söker ni i denna trakt, min herre?»
Nu först blef främlingen varse, att han egde ett vittne. Hans
blick föll på Lindorm, hvilken han betraktade länge och
genomträngande.
»Sade ni något?» yttrade han slutligen med isande ton,
medan hans ögon lyste af en verkligt förfärande eld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
