Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SJUTTONDE KAPITLET.
Öfverjägmästaren baron Torsten Lindorm hade från sin
tidigaste ungdom hyllat blott en enda uteslutande passion,
äregirigheten, men olyckligtvis motsvarade hvarken hans snille
eller förmögenhet den brinnande åtrå, hvilken i vidt utsväf*
vande drömmar förespeglade honom befordringar och-heders
platser såsom hans framtida mål, och de förblefvo således
endast fantasier. I egenskap af fattig löjtnant vid ett
infanteriregemente, utan betydande relationer och i saknad såväl
af ett förmånligt yttre som en upphöjd själ, gafs föga utsigt
till förverkligande af de högmodets drömmar, hvilka oaktadt
mängden af hans motgångar, föregycklade honom framgång.
Emellertid försvunno åren, och den högsta lott, baron Torsten
kunnat utdraga ur lyckans urna, var en kaptensfullmagt.
Med denna förenade sig förhoppningen om en betydande,
åtminstone högst önskvärd förbindelse med ett hus af den
gamla äkta adliga skolan. Efter mycket bråk och många
små intriger, blef saken lyckligen uppgjord, och nu syntes
ändtligen drömmarne vilja förvandla sig till verklighet. Då
gjorde, till all olycka, hans äldre broders — baron Carls —
giftermål med en flicka af ringa borgerligt stånd ett hastigt
och kraftfullt kors öfver den med möda genomdrifna planen.
Ett obeskrifligt raseri intog honom, när hans tillärnade
svärfar i en kall biljett uppsade sitt löfte och återsände för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
