- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
156

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

läsaren i stället vilja af höra den berättelse som Waldenberg
kommer att meddela Hermer och i hvilken baron Torstens
lynne och senare öden klarast utveckla sig.

Waldenberg var oerhördt djupt skakad efter läsningen
af Mullers bref. Han satt stum med sorgposten, man kan
nästan säga dödsposten i sin hand, oförmögen af en enda
redig tanke. Sålunda förflöt en lång timme, och ännu satt
han qvar i samma ställning; men hastigt utropade han,
liksom en blixt upplyst den mörka massan af hans tankar:
»Nu är det förbi med all hemlighet.. Lindorm känner nu
allt! Må hända äro de ej mera i lifvet någon af dem . .
hvem vet hvilket slut på deras qval denna afton bevittnat

— rysligt, förfärligt! Arme, vansinnige vän, olycklige Muller,
har någon mild hand genom försynens nåd hejdat dig eller
står du redan inför din domare? Hvad är att göra. . jag
måste dit. Jag vill blott först rådgöra med Hermer.»

Waldenberg skyndade ned till stranden och lät i alt
hast ro sig öfver till Rosendal. På gården mötte han
Ge-orgina. Hon ärnade sig ut.

»Välkommen, herr Waldenberg!» ljöd den kära, vänliga
rösten. »Så sällsynt . . . Men hur står det till . . ni
förskräcker mig!»

Han var så förstörd, att man knappast kunde känna
igen honom. Kinderna blossade af en onaturlig rodnad, och
i ögat brann en outgrundlig oros eld.

»Ack, säg, huru är det?» upprepade hon.

»Illa, bästa fröken!»

»Men, herre gud», sade Georgina ängsligt, »hvarför har
då herr Waldenberg rest ut?»

»Jag måste . .. Han försökte att gå några steg framåt,
men nödgades stödja sig mot ett träd... Georgina erbjöd
honom en trädgårdsstol. .. Lilla Axel, hemta ett glas vatten!»
ropade hon till sin yngste bror, som lekte ett stycke der-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free