Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag hoppas detta blott är ett öfvergående infall: det
kan omöjligt vara allvar!» hade Werner då yttrat.
»Jo, fullkomligt!» svarade hans forne lärjunge. »Jag
måste fortsätta Gonstanees uppfostran. Det anser jag som
en samvetssak.»
»Och försumma dina egna framsteg, kan hända äfven
din framtida bestämmelse?» återtog Werner misslynt.
»Jag vill icke vara bunden vid något!» genmälde den
unge mannen, för första gången talande i en ton, som
erinrade om, att han ansåg sig sjelf ensam berättigad att
af-göra i detta ämne. »Jag älskar mera studierna för deras
egen del, än som medel att skaffa mig ett brödstycke, och
det är min fasta föresats, grundad på skäl, hvilka för mig
äro af högsta vigt och således orubbliga, -att icke egna mig
åt något särskildt yrke. Man finner ändå sin ställning, när
år och kunskaper berättiga en att söka den.»
»Ja, men det är helt enkelt oförsvarligt af den, som
fått sådana pund!» yttrade Werner, hvars varma nit led
vid ätt se honom så öfverlemna sig åt sina intryck.
»Upp-gif något förnuftigt eller åtminstone antagligt skäl till ett
dylikt ovanligt beslut.»
»Jag menar», genmälde då unga baronen, »att det är
skäl nog, att jag hatar allt tvång, gjutet i hvad form som
-helst. Nog vet jag, att du menar godt och redligt med mig,
min ädle Werner», tilläde han, »men det är bäst att låta
» hvar och en styra sin egen farkost utefter lifvets ström.
Jag är icke barn längre. Min hand skall med Guds bistånd
styra den stadigt genom bränningarne. Lita på mig! Det
utsäde, du gjort, skall icke ha fallit förgäfves: mina
framtida gerningar bli dess frukt. Jag ser, att du vill svara
något, men tyst dermed . . jag vet hvad du menar! Mina
små grubblerier skola aldrig urarta till något verkligt ondt,
var säker derom, ty mina studier och den angenäma
förströelsen att undervisa Constance botar mig helt och hållet.
Och nu, redlige vän, icke ett ord mera i detta ämne!»
Tyst omfamnade de hvar andra. Werner reste ensam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
