Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lemnade honom, satte baronen fullkomligt i stånd att lefva
efter sitt eget tycke. Han delade sina sysselsättningar mellan
resor, statsvetenskapliga studier och målarekonsten. Hans
lynne bibehöll likväl oförändradt en anstrykning af mjeltsjuka,
men något innerligt ljuft, något oförklarligt tilldragande,
hvilket låg i hans sköna och själfulla ögon, besegrade alla hjertan,
och han var synnerligen omtyckt och firad, hvar han
visade sig. Vintrarne tillbragte han några månader i
hufvud-staden, sommarens flesta dagar försvunno i Gonstances
sällskap på det kära, men ödsliga Hamringen. Och att han
under denna långa tid ej en enda gång besökte Engelviken,
kom — skall jag säga det — af ett slags förutseende från
såväl öfverjägmästarens som friherrinnans sida. De
korresponderade under senare åren och hoppades i öfrigt båda,
att deras gemensamma önskningar i afseende på en
förening mellan barnen af begge bröderna måtte komma till
stånd. Men ingendera nämde ännu denna sak. Det hade
varit ett fel med de karakterer, som de hade att behandla.
»Ahå, jag förstår nu de ständiga hindren!» inföll
Hermer. »Man skulle tycka», tilläde han tvärt, »att om
friherrinnan fruktade något grannskap, hon ej haft skäl dertill.»
»Vänta. . . vi få se!» återtog Waldenberg. »Vid slutet
af de omnämda sju åren ansågs Constance af alla för den
skönaste flicka, med den mest fina uppfostran, liflig och
känslofull, god i hjertat, oskyldig och barnslig som en engel. Till
all olycka för den unga Constance bortryckte döden vid denna
tid hennes förträffliga lärarinna .. . snarare fostermor . . och
hon blef utan annat qvinligt sällskap än en beskedlig flicka
af ringa stånd, några år äldre än hon sjelf och hvilken mera
ansågs af Constance som en vän än som tjenarinna. Djup
var den sjuttonåriga flickans sorg öfver den förlorade vännen,
men baron Gustaf kom och med honom tröst, lugn och frid.
O, huru innerligt de älskade hvar andra såsom
syskon — men någon annan kärlek kände de ännu icke.
Öfverjägmästaren fann sig troligen ej rätt nöjd. Det visade sig
genomskinligt hvilka hans afsigter voro, men han yttrade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
