Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Herr Muller», sade han, »jag vill ej nu tala mera. I afton
klockan 11 skall jag komma upp på er kammare. Lofva
mig vid er salighet, att ni icke, under någon förevändning,
dessförinnan lemnar den, ej heller skrifver ett ord till
Constance! Lofvar ni detta, skall jag se till hvad jag kan göra.»
Muller var för upprörd att märka det onaturliga i den
ton, hvarmed öfverjägmästaren framförde dessa ord: först
långt efteråt erinrade han sig det. Nu något tröstad af
denna skymt till hopp, lofvade han heligt att lyda.
De åtskildes, och den arme Muller satt der ensam,
tryckt af qval på sin ensliga kammare. Det blef skumt,
men ingen kom upp med ljus. Hopp och fruktan vexlade
i hans själ, och allt som dessa voro rådande, önskade han
att kunna påskynda eller fördröja den vigtiga timmen.
Emellertid framskred tiden: klockan slog 10, 11, half till 12,
och ännu hördes icke öfverjägmästaren af. Allt var stilla
och tyst i det stora, ödsliga huset. Men då sista 12-slaget
ljöd, öppnades dörren långsamt, och öfverjägmästaren, bärande
en stake med ett flammande vaxljus i handen, skred sakta
öfver tröskeln. Hans utseende var så hemskt och mörkt,
att det skrämde Muller till ett lätt utrop.
»Tyst», hviskade han, »vi hafva ej tid att spilla många
ord ... Hör på hvad jag har att säga och välj sedan I»
— Han satte sig och pekade på en annan stol åt Muller,
hvilken mekaniskt följde anvisningen.
»Hvad som skett», fortfor han, »kan icke ändras. Jag .
vill icke ens förebrå er def, ty olyckan är för stor att botas
genom förebråelser. Men jag vill i stället visa er ett medel
att, så vidt möjligt är, godtgöra den. Jag har, hvilket jag
redan nämt, haft bref i dag från min brorson. I slutet af
denna månad kan han vara här, och — jag ber er väl märka
hvad jag nu säger — Constance skall, under alla
omständigheter, blifva hans hustru.»
Ett utrop af förvåning, af harm, undföll Hermer.
»Hvad», ropade han, »var mannen från sina sinnen?»
»Åh nej, icke det», inföll Waldenberg, »han var något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
