- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
179

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vida olyckligare, nemligen den mest hårda och hjertlösa
varelse, som någonsin trampat Guds sköna jord. Muller
hörde hans ord och häpnade. »Hvad menar herr
öfverjägmästaren?» frågade han. »Jag menar», mumlade han,
»att jag måste ha min vilja uppfyld, om den också skall
kosta mitt lif. Men hör mig till slut... För att
undan-rödja allt motstånd från Constance, fordras att hon bör bli
fullkomligt öfvertygad, att hon är utan allt hopp för sin
kärlek, och detta kan ske blott på ett sätt, nemligen hon
måste tro, att ni, i förtviflan öfver edra felslagna
förhoppningar, slutat ert lif i Ljusneelfven. Derföre fordrar jag
såsom den enda upprättelse, som det står i er förmåga att
gifva, att ni här för mina ögon skrifver ett par afskedsrader,
hvilka underrätta henne om, att ni tagit detta förtviflade
beslut. Sedan skall jag draga försorg om det öfriga, som
erfordras för att styrka er uppgift, äfvensom att ni sjelf efter
en timme skall vara långt härifrån.»

Ett par ögonblick satt Muller slagen af stumhet.
Slutligen utropade han med afsky: »Och detta kan ni begära
af mig T Jag skulle vara en sådan niding, värre niding än
om jag med en dolk gaf både henne och mig dödsstöten.
Aldrig, aldrig samtycker jag till detta!»

»Ni måste likväl beqväma er dertill», sade
öfverjägmästaren med ett fruktansvärdt lugn, »och än mer, jag
fordrar, att ni svär mig, att för alltid vara död för henne.
Detta kan lätt låta sig göra genom det stora afstånd, som
skiljer er födelseort från Hamringen. Men skulle likväl ödet
så foga, att hon efter sitt giftermål får erfara, att nilefver,
så bindes ni dock af en ed att icke yppa för henne
sanningen liksom att icke sjelf söka tillfälle att träffa henne.»

»Men jag skall aldrig gå en sådan ed! Nej, jag låter
ej förmå mig till denna lika vansinniga som onaturliga
handling, endast för att tillfredsställa ett uselt högmods
vansinniga fordringar.»

»Ha, du tvingar mig då till det yttersta, unge man,
till en gerning, som en gång skall falla till baka på dig med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free