- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
190

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ännu stod unge baronen stum och blek. .. han
kämpade en förfärlig kamp.

Öfverjägmästaren blef allt mattare. »Gustaf»,
stammade han under krampaktiga ryckningar, »vill du låta mina
grå hår med sorg och skam nedfara i grafven?»

Långsamt nalkades baronen till sängen, knäföll vid den
samma och läggande sin hand i öfverjägmästarens, sade han
med beundransvärdt lugn röst:

»Jag kan nu ej bedöma, om jag gör rätt, då jag
uppfyller det löfte, som farbror fordrar af mig, men jag kan
ännu mindre motstå den förtviflan, som så vädjar till mig.
Mottag då mitt löfte: Jag svär vid Gud och min
hädan-gångne faders minne att upprätta Constances ära inför
verl-den och att göra henne så lycklig jag förmår!» . ..

»Måtte Gud höra dig för dessa tröstens ord!» sade
ändtligen öfverjägmästaren. »Du har vältrat en tung börda
från mitt bröst. Men som min sista stund nalkas med
skyndsamma steg och jag nödvändigt fore min död vill se er
förenade, så res ännu i denna afton till prestgården och ställ
saken med prosten så, att det, såsom utgörande min sista
önskan i lifvet, måtte få lysas alla tre gångerna i morgon.
Måndags morgon kan vigseln ske, och med Guds hjelp
släpar jag nog igenom till dess.»

Baron Gustaf steg upp, och med en stum böjning på
hufvudet till bifall beredde han sig att lemna rummet.

Jag aflägsnade mig skyndsamt och begaf mig till
försalen, dit han efter ett par minuter inträdde. Men, gode
gud, så han såg ut, den stackars unge herrn ... det var
icke ett brudgumsansigte!

»Min gode Wilson», sade han och kastade sig på en
soffa, »gör mig den vänskapstjensten och bered fröken
Constance på några minuters samtal nu genast! Jag måste
sedan göra en hastig resa. . . befall derföre i förbigående, att
en ridhäst står sadlad!»

Jag gick till frökens rum och uträttade mitt uppdrag.

Hon bleknade och rodnade ömsom, darrade som ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free