Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket länge innan hon åter kunde bringas till sansning.
Då detta slutligen lyckades, var hon så sjuk, att hon bars i
säng....
På eftermiddagen, sedan presten afrest och unge
baronen gått in i sina rum att söka ett par timmars hvila,
sade öfverjägmästaren till mig:
»Kom och sätt dig här hos din gamle herre, Wilson!
Eatronskapet tager snart slut, men den unga telningen skall
fullborda mycket, som var bristfälligt eller halft. Den gamla
stammens bark var för hård och skroflig.. vid den unga
och dock fasta skall min arma lilja uppblomstra på nytt.
Tror du ej det, Wilson... Constance blir säkert lycklig, då
hon bättre förmår att öfverväga allt?»
Jag skakade misstroget på hufvudet, men teg med min
mening.
»Du känner ej verlden och menniskohjertat, Wilson U
återtog gamle baronen för att trösta sig sjelf mot det
misstroende, han läste i min blick. »Sådant förstår du alldeles
icke, gamle vän, men jag har lefvat och sett huru det går
till. Gud vare lof, det är fullbordadt. .. Säg mig nu, ty
jag ville dock veta det, huru är det med den stackars
ynglingen? Har du hört något om honom?» »Icke det
ringaste», svarade jag, »sedan vi skildes i Gefle, men han var
redan då i ett så svårt tillstånd, att jag förmodar, att han
nu är der man ville hafva hofiom .. . .»
»Det fans ej någon annan utväg, Wilson, alldeles ingen!»
återtog öfverjägmästaren med en ton, som dock vittnade, att
han mycket led äf erinringen härom. »Du finner väl, att
om de haft sig bekant, att Muller lefde, skulle giftermålet
aldrig gått för sig. Det var en af dessa beklagliga
nödlögner, hvilka ibland äro nödvändiga. Han hade valet. Om
det utfallit annorlunda, skulle jag redan hafva hunnit mitt
mål och han likväl ej varit närmare sitt. Nej, Wilson, ödet
styrde: vi voro blott de blinda verktygen .. Men Gud vet»,
hviskåde han och lade min hand på det allt svagare slående
hjertat, »att jag här har tillräckliga qval. Jag besinnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
