Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUFÖRSTA KAPITLET.
Sedan Muller förseglat brefvet och sjelf burit det till
den närliggande postgården, begaf han sig på väg till det
ställe, som inneslöt hans Constance, hans verld.
Hans sinnesstämning var nu ett slags domning, en
frånvaro af all känsla. Han hade blott en fix idé: han ville
se sitt barn, till hvad pris som helst, och sedan dö. Hans
kraft var bruten, det ungdomliga, friska, glödande lifvets källa
för alltid uttorkad. Uppfyld blott af dessa tankar, vankade
han, blek och skälfvande, fram och åter i de trakter, hvilka
närmast omgåfvo Kramers gamla boning. Men som ljus ännu
lyste öfver allt, tordes han icke smyga för nära, utan
väntade på nattens timmar, och sedan det blef stilla, ville han
försöka intränga. Hvad han sedan ärnade, visste han ej så
noga .. det fick händelsen bestämma. Likvisst for som en
blixtstråle genom det mörka töcken, hvilket omslöt hans själ,
den ännu förfärligare tanken att bjuda Constance dela den
dryck, han ville tillaga. Hårdt klämde han det i papperet
inneslutna giftet i sin hand, och en rörelse, för ryslig att
kallas fröjd, men dock för ljuf att kallas smärta,
genombäf-vade honom, då han oredigt dröjde vid möjligheten, att hon
gerna skulle mottaga den dryck, som innehöll vissheten om
evig återförening.
Det var en kulen och dyster äfton i medlet af oktober.
£n förfärlig blåst hade vaknat vid början af natten och for
tjutande genom den öde trakten. Snart sågos verkliga blixtar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
