Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undrad och strök med handen öfver dess ansigte. »Lägg
barnet på min arm . . jag vill värma det, Hedda!»
»Det går visst icke an, hennes nåd!» svarade denna,
full af ångest, »jag tror det ligger bättre på den lilla bädd,
jag tillredt. >
»Ack, låt mig taga det!»
Emellertid hade Constance, hos hvilken en misstanke
om sanna förhållandet vaknat, lagt sitt öra till barnets
läppar. . .
»Hedda», utropade hon med en sönderslitande ton, »du
har ljugit: det sofver icke. . det är — dödt/» och i det
bittra utropet: »Det sofver icke: det år dödt!» låg
inneslutet allt det qval, som ett bristande modershjerta är i stånd
att känna. Hennes armar släppte barnet, och hennes
huf-vud nedsjönk, under det några stora, ensamma tårar
långsamt nedrullade på den bleka kinden.
Hedda bortbar den lilla. Sedan knäföll hon och bad,
i oändlig ångest, om förlåtelse för sin oförsigtighet. »Jag
olyckliga», snyftade hon, »visste ju icke hvad jag skulle
göra.»
»Var lugn, Hedda!» hviskade Constance sakta. »Jag
är nöjd ... ja, det är godt som det är. Herren har gjort
allt väl — jag kommer snart efter ... Men nu vill jag hvila!»
Tyst smög Hedda åter till sin plats vid sängfötterna
och bad till Gud i sin själs innersta, att denna förfärliga
natt skulle vara öfverstånden.
Klockan var nära 2. Den gamla fru Kramer, som vakat
till klockan 12, hade lagt sig, och baronens tillstånd var
snarare försämradt än förbättradt. Febern rasade och
brände i hans hufvud, hvilket oredigt uppfattade och
sammanblandade föremålen. Det var således omöjligt att underrätta
honom om hvad som hade förefallit. Pastorn fans väl qvar
på stället, men han hade lugnt insomnat, sedan han i flera
timmar oroligt vänd t sig af och an, än af bruten af Lindorms
fantasier, i hvars rum han skulle vaka, än af det förfärliga
ovädret. Fältväbel Kramer fans denna olyckliga natt, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
