Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUANDRA KAPITLET.
Omkring två veckor efter dessa händelser arbetade sig
tvenne resande herrar med ett par uttröttade skjutshästar
framåt den smala vägen till faltväbelsbostället. Gubben
Kramer stod på förstugubrön och blickade undrande på de nya
gäster, hvilka nu körde in på gården.
Hermer och Waldenberg stego ur åkdonet och
närmade sig med en höflig bugning fältväbeln, som höll ena
handen på ryggen och den andra, efter vanan, i bröstfickan på
sin trogna grå släprock, ödmjukt besvarande deras helsning.
Waldenbergs sinnesrörelse var så stor, att han ej
förmådde tala. Hermer, som naturligtvis bättre kunde
beher-ska sina känslor, vände sig artigt till gubben med den
frågan: »Har jag det nöjet att se fältväbel Kramer?»
»Ja, min herre, till er tjenst!»
»Bor icke en främmande herre sedan någon tid i herr
fåltväbelns hus?» återtog Hermer. »Huru befinner han sig?
Kunna vi få tala med honom?»
»Här har, gudnås så visst, varit tvenne främmande!»
svarade Kramer med en suck. »Hvilkendera af dem söka
herrarne? I händelse det skulle vara den yngre, som kom
sist, så finner ni honom fyra alnar bakom kyrkan. Den
andre, som mot sin vilja, medbragt allt detta elände, ligger
ännu sjuk på prestgården.»
Waldenberg stödde sig vid Hermers arm: han
förmådde knappt hålla sig uppe. Efter några minuters hemsk tyst-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
