- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
211

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nad yttrade han med sväfvande röst: »Hvart har då den
unga damen tagit vägen?»

»Hon, jo, hon står bisatt i koret, till dess hennes man
blir återstäld till helsan, då han, efter hvad jag hört, skall
föra hennes jordiska qvarlefvor till den ort, hvarifrån hon
var.»

»Gud, det är förskräckligt!» suckade Waldenberg,
medan Hermer, full af fasa öfver alla dessa rysliga nyheter,
gjorde den vigtiga frågan: »Och barnet?»

»Kors, så väl herrarne äro underrättadel» utbrast
gubben Kramer förundrad. »Barnet! ack, det.ligger på moderns
arm.»

»Gud vare lof!» hviskade Waldenberg, men v$r nära
att sjunka till marken, dels genom den ansträngning, resan
förorsakat honom, dels ock genom den djupa skakning, alla
dessa meddelanden förorsakat. »Min bäste herre», sade
Hermer och vände sig åter till Kramer, »tillåt oss hvila
under ert gästfria tak en stund! Min reskamrat», visande
på Waldenberg, »är i synnerhet i behof deraf. Han var en
nära vän till den aflidne olycklige ynglingen, och vi önska
båda att erhålla närmare underrättelser i dessa sorgliga
ämnen.»

»Gema, med mycket nöje, mina herrar!» svarade
fält-väbeln. »Ni äro hjertligt välkomna till min ringa boning.»
Han gick förut och öppnade dörren till gästkammaren,
medan hans hustru, som fått en vink om de främmandes
uppsåt att qvardröja, skyndade att laga i ordning den ’enda
tröst, hon kände mot. alla sorger och bekymmer, den
fröjd-gifvande kaffekokaren.

»Se här, mina herrar», yttrade gubben Kramer,
sedan hans gäster satt sig, »här ser ni det rum, der alla
olyckorna inträffade. Den natten glömmer jag aldrig. Jag
hade varit borta i mina tjensteangelägenheter, men som det
stod illa till i huset om morgonen, innan jag reste, ty baronen
var redan då farligt sjuk, så beslöt jag, oaktadt det svåra
ovädret, att begifva mig hem under natten. Emellertid kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free