Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade vänligt och välmenande:» Jag har stält kaffet i vårt
hvardagsrum och tror att det skall smaka bättre der, efter
fars långa berättelse, än här i denna kammare, der jag ej
en gång på ljusa dagen kan gå in utan att känna en rädsla
och ångest, hvilken väl kan vara förlåtlig.»
Herrame uppstego genast och följde tacksamt den
välvilliga värdinnan. Det var redan en lättnad för dem att få
andas en annan luft än den instängda och tryckande, som
herskade i detta rum. Sedan de druckit sitt kaffe och tagit
någon vidare förfriskning, och Waldenberg hvilat ett par
timmar, under det Hermer vid en pipa tobak språkat med
den gamle faltväbeln, begåfvo de sig i den senares sällskap
på väg till prestgården.
Den rödmålade byggningen, med sina hvita skorstenar
och perlfärgade fönsterluckor, omgifven af höga lönnar, syntes
så treflig och inbjudande. De kände sig något bättre till
mods, då de stego uppför dess breda trappa och
välkomnades af pastorn, såsom man vet, en städad och artig man.
Sedan de blifvit införda i ett rum, hvilket egde en tillräcklig
stor boksamling för att nästan rättfärdiga dess titel af
»biblioteket», uppgåfvo de resande sina namn och sitt ärende.
»Varen välkomna till mitt enkla hem», yttrade pastorn
hjertligt, »och till de beqvämligheter, som en stackars
ungkarls hushåll kan åstadkomma... Men nu, mina herrar»,
tiliade han, »måste ni ursäkta värden för sjukvaktarens skull!
Jag vågar icke lemna er tillträde hos baronen, förr än jag
underrättat honon/ om er ankomst, ty för att säga sanningen,
är han ännu mycket svag. Den upprörande händelsen,
hvilken jag förmodar vara er bekant, då jag ser fältväbel
Kramer i herrarnes sällskap, har så förvirrat hans sinnen, att
han hela långa timmar kan ligga och fantisera, hvarvid han
alltid föreställer sig, att Muller varit död för flera månader till
baka, men att han nu återkommit, för att hemta sin brud.
Det är en förspild möda att söka öfvertyga honom, att detta
är omöjligt och att Muller, ännu några timmar före sin
syndiga gerning, befann sig under mitt tak. Han ler då miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
