- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
215

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

troget och skakar på hufvudet, men stundom blir han ond
och säger: ’Spära edra sagor, herr pastorI Jag känner den
saken bättre. Hans kropp hvilar i Ljusneelfvens vågor.»

»Denna förvillelse är ganska naturlig för ett sjukt och
upprördt sinne», svarade Hermer, »ty i följd af ett
besynnerligt, men högst sannolikt rykte trodde man allmänt, att
han der slutat sitt lif för längre tid till baka. Det är
omöjligt för baronen att komma till någon klarhet i det
mörker, hvaruti han sväfvar, så länge en mängd omständigheter
äro honom obekanta, om hvilka herr Waldenberg bäst kan
upplysa honom. Muller anförtrodde honom i bref allt, till
och med sitt sista uppsåt. Af denna orsak skyndade vi
hit. Gifve Gud, att baronens tillstånd är sådant, att det
tilllåter någon förklaring!»

Nu hördes en klocka häftigt ringa. »Aha», sade
pastorn, »han har säkert vaknat och hört oss tala ... jag
måste skynda in.»

I samma gästkammare, som den olycklige Muller
bebott, återfinna vi nu Gustaf Lindorm, utsträckt på sin
sjukbädd. Kinderna voro gula och afmagrade, de härliga ögonen
djupt insjunkna i sina gropar. Polissonger, skägg och hår,
allt förväxt och oordnadt... det senare föll i vilda vågor
kring den fårade pannan. Sådan var nu Lindorm, han, den
bildsköne mannen, hvilken för få månader sedan sågs med
afund af så många unge män. Kropps- och själsplågor, den
häftigaste lidelse och mången hård strid hade förstört den
ädla formen och qvarlemnat nästan endast ruinen deraf.

»Herr pastor», sade han, då denne inträdde i rummet,
»jag tyckte mig höra bekanta röster. Säkert bedrog jag
mig ej.. men huru hafva de så snart erhållit bud? Det
var ju i går afton Muller hemtade sin brud? Pastorn måste
hafva afsändt en ande till dem, ty jag påminner mig, att
jag behöfde åtta dygn för den resan.»

»Det var icke i går, herr baron! Det är nu mellan
två och tre veckor förlidna, sedan den bedröfliga händelsen
tilldrog sig.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free