Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TJUGUTREDJÉ KAPITLET.
Ungefär en fjerdedels timme senare vaknade Lindorm.
Det var vid sådana tillfällen han alltid befans redigast. Han
uppslog 1 ögonen och såg sig forskande omkring. Hermer
nalkades. Waldenberg var så upprörd, att han ännu höll
sig på afstånd. »Välkomna, mina herrar!» sade baronen
med ett svagt leende och försökte utsträcka sin hand. »Huru
har ni kunnat söka upp mig i denna ödemark?»
»Derom skall Wäldenberg lemna upplysning, så snart
herr baron blir i stånd att afhöra honom. Nu tackar jag
Gud, att vi äro här. Men fins läkare att tillgå?»
»Jag har tvenne gånger haft provinsialläkaren här ute*,
yttrade pastorn med vigt på orden, »och han hoppas det
bästa. Baronen är äfven ojemförligt bättre nu, än han var
för en vecka sedan. Efter en sådan sjukdom har man ej
annat att vänta.»
Ett drag af otålighet sväfvade omkring Gustafs läppar.
Så snart hans värd tystnat, frågade han med märkbar oro
i ton och blick: »Huru befinner sig herr Hermers familj?»
»Jo, bra, Gud vare lof! Min hustru blef blott litet
skrämd vid underrättelsen om min hastiga afresa.»
»Ja, Alida har alltid varit deltagande.» Det låg
någonting i Lindorms röst, som stegrade förut väckta aningar i
Hermers lättfattliga själ. Han beslöt derför att anslå en
sträng, som han hoppades skulle finna ett återsvar i baronens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
