Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länge förgäfves famlat i detta dunkel efter en stråle till
vägledning. Gud sjelf har i sin nåd sändt er hit.»
»Men jag vet icke», invände Waldenberg, »om herr
baronen förmår höra allt i afton.»
»Frukta ingenting!» afbröt honom Lindorm, då han
uppsnappade en’ ogillande min af Hermer. »En redig blick
i detta kaos skall för mig bli af mera nytta än allt annat,
och som jag under dessa meddelanden hjertJigt önskar att
vara ensam med Waldenberg, vågar jag bedja min gode
värd sörja för min vän Hermer.» Herrarne togo genast
sin tillflykt till studerkammaren, der snart alla ingredienser
för trefnad blefvo inburna.
»Nu, min bäste Waldenberg, sätt er ännu närmare»,
återtog Gustaf, »och. dölj ingenting för mig, derom ber
jag er!»
Waldenberg efterkom hans begäran och berättade
noggrant alla de omständigheter, vi redan känna, om Mullers
och Constänces kärlek, och alltsom* han talade, uppgick ett
ljus i baronens orediga föreställningar. Minnet återvaknade,
och månget drag ur hans farbrors lynne, det han förut icke
fattat, förstod han nu; men när Waldenberg kom till det
upprörande tillfället, då öfverjägmästaren på ett så ohyggligt
sätt tvang den beklagansvärde Muller att med egen hand
underteckna sin och Constänces dödsdom, då blef uttrycket
i Lindorms drag förfärligt.
»Den afskyvärde bofven», stammade han, och hans
ögon sprutade eld och lågor, »detta kunde han göra .. Evige
Gud, han var likväl far! Höjde sig då icke en enda
mensk-lig känsla i hans bröst, när den så rysligt plågade ynglingen
vid hans fötter bad om förbarmande? O, Muller, mitt hjerta
lider grufligt, då jag föreställer mig hvad han led! Och det
vilddjuret kunde med kallt blod bortkasta tre menniskolif
liksom man strör agnar för vinden, och ännu ett fjerde var
nära att blifva hans offer, ty det är ett underverk, att jag
genomgått allt detta.»
Han tystnade. Äfven Waldenberg teg. Så förgick någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
