Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan jag bäst döma, som i tvenne år haft tillfälle att göra
dessa iakttagelser. Huru mången gång har jag ej mött henne,
då hon ensam och, som hon trodde, osedd smög till
armodets hyddor, icke för att kasta en allmosa åt den förste
be-höfvande, utan för att, med den långt ädlare försakelsen för
en ung, lefnadsglad varelse, bära tröst och hugsvalelse åt
de lidande hjertan, som, djupt nedtryckta af sorg och
misströstan, från hennes unga, rena läppar uppfattade Ordet och
trodde och hoppades! Ack, tro mig, hon har det mildaste
sinne, det varmaste hjerta, den mest ädla upphöjda själ,
som någonsin tillhörde en qvinna; och svårligen kan man
få se något mera jungfruligt blygsamt än hennes väsende,
hvilket tillika är så fullkomligt fritt från all tillgjordhet.»
»Ja, det är obestridligt!» suckade Lindorm. »Men
vi fördjupa oss i ett nytt ämne... God natt, käre,
värderade herr Waldenberg!»
Denne gick, och sedan baronen försökt att ordna den
mängd nya tankar och känslor, som uppfylde hans hufvud
och hjerta, upplyfte sig hans själ på bönens vingar närmare
Honom, som i sin hand håller alla de invecklade trådarne
af ett fattigt menniskolifs öden. Aldrig hade han känt det
så som i dessa ögonblick. Han somnade slutligen, lugnare
än på lång tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
