Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der jag möjligen kan få se frid och lycka uppblomstra?
Vore icke detta att börja från en origtig sida, om jag sjelf
skulle införa dödens och sorgens insignier på Engelviken?
Nej, det går icke an: sådana gäster komma nog ändå.
Dessutom skulle detta gifva anledning till tusen ledsamma
historier, hvilka för mig naturligtvis blefve högst obehagliga.
Äfven från en annan sida betraktadt, vill jag det icke. I
Hamringens kyrka finnes en familjgraf.. der skall Constance
hvila vid sidan af sina förut bortgångna förfader på
mödernet, ty grafven har från urminnes tider tillhört egarne till
Hamringen, hvars sista telning hon är. Jag skall visa henne
en ärebetygelse, då jag ensam följer henne till sitt första
och sista hem och bevittnar de tårar, som hennes
under-hafvande skola blanda med mina vid den tidigt sköflade bort’
gångnas stoft, ty ehuru ung, var hon dock en mor för dem
alla. Vår gamle, käre faktor skulle icke han än en gång
få se sin afgud? Jo, hon skall föras till Hamringen, och trots
alla fördomar, dem jag sätter mig öfver, skall Muller
upptagas och hans likkista skall ställas bredvid hennes. Han och
Constance skola förenas åtminstone i döden: de skola sofva
jemte barnet vid sidan af hvar andra. Denna tanke har länge
sysselsatt mig, och dess utförande måste skänka mig en ljuf
tröst, emedan Jag vet, att om de saliga ega någon
gemenskap med jorden, skall hon tacka mig för en sådan
anordning.»
»Jag delar fullkomligt denna åsigt!» sade Waldenberg.
»Den uppfyller mig med en innerlig och vemodig glädje.
Gud skall välsigne herr baron för den ädla högsintbeten
att sätta sig öfver fördomarnes småaktiga och inrotade vanor!
Ack, hvad det fröjdar mig, att den arme Muller åtminstone
efter döden får förenas med henne, som för honom
utgjorde allt!»
»Men», invände Hermer, »har herr baronen öfvertänkt
om ej några hinder möta vid uppfyllandet af denna önskan?»
»Det skulle jag icke förmoda!» svarade Lindorm. »Vår
gode värd är min vän: han skall ingenting hafva deremot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
