- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
237

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lilla rosenknopp och började förlägen att trippa omkring på
gården.

»Kunna vi ej mata dufvorna?» sade jag, erinrande
mig en af Lafontaines romaner, hvari detta var en ypperlig
inledning till ett af bokens vackraste uppträden. Men Louise
hade ej något konstsinne .. det var felet. Hon svarade helt
lugnt:

»Det kunna vi icke, ty de hafva redan fått allt, hvad
de skola erhålla och, som ni väl ser, nyss flugit sin väg.»

Jag bet mig litet i läppen, men yttrade likväl med den
angenämaste ton: »Vi kunna ju promenera.»

»Nej, jag tackar*, yttrade hon skrattande, »jag
promenerar hela veckan så mycket, att jag är trött om söndagen.»

»Min gud, sådant barn!» tänkte jag. »Ännu har hon
icke det ringaste begrepp om skilnaden mellan en promenad
ut till arbetsfolket och en promenad vid sidan af en ung
man, som är på väg att ganska grundligen förälska sig i
henne — det är för tokigt!» . .. »Skola vi ej läsa något?»
frågade jag, som insåg, att hon behöfde inhemta de första
elementen i den glada vetenskap, som kallas oskyldig kurtis
och liksom andra nybegynnare börja med a b c.

»Åh jo, det vore trefligt nog», svarade hon, »om vi
bara tordes läsa några af Berthaa böcker, ty de andra får
jag läsa så tillräckligt, att jag ej längtar efter dem.»

»Ja, det är ju ingenting som hindrar att välja en af
dem, som ligga på lilla bordet!» yttrade jag, åter vid
ypperligt lynne.

»Nej, ingenting vidare», svarade hon med en blick af
förtjusande förebråelse, »ingenting vidare, än att Bertha
förbjudit mig att läsa dem.»

»Nå, men det är ju ej ni som läser, utan jag?* Vid
denna invändning kände jag dock mina kinder låga af en
glöd, som tycktes leda sitt ursprung från den heta lustgård,
der ormen presenterade sig för Eva. Stackars Eva, den der
gynnarn hade bes *imdt mer frestande öfvertalningsgåfva än
jag, ty jag måste erkänna, att om det passat sig, hade jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0237.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free