- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
241

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sin vackra fästmös läppar i besittning. »Ack», tänkte jag,
»den som hunnit så långt!» Men i det hela var jag ändå
glad, att Louise satt så mycket åt sidan, att hon icke kunde
se något af detta skådespel. Så vidt jag kunde finna,
fogade sig fru Marshausen med oförlikneligt behag i sitt öde.
Och sedan berörde vigtiga punkt beseglat förbundet, hördes
Holk fråga: »När, min goda Bertha, skola vi offentliggöra
förlofningen ?»

»Ah, jag vet icke», sade hon, »det kan ju ej brådska
dermed. Dock, som du vill, bäste Holk!»

Jag kunde väl icke se uttrycket på häradshöfdingens
ansigte vid detta sublima yttrande, men jag kan svära på,
att det måste hafva varit det allra lycksaligaste, ty hundra
gånger har jag hört honom säga: »Jag vet, på min ära,
ingenting som mera behagar mig, än då jag hör en älskvärd
hustru yttra dessa enkla, men innehållsrika ord till sin man: ’
Som du sjelf vill, min vän! Det ligger något ömt
öfver-låtande deruti, som oändligen kläder qvinnan och Öfver
måttan smickrar mannen» . . Till följd häraf kunde jag lätt
sluta huru angenäma Holks känslor måtte hafva varit, och
jag är säker, att fru Marshausen kände denna hans svaghet,
ty efter hvad jag kunnat finna, tycktes hon höra till det
slag af qvinnor, som för ingen del älskar att begagna nämde
yttrande såsom motto för hvarje kapitel i äktenskapets
foli-ant. .. Men nu måste jag sluta, annars förfaller jag i den
vidlyftighet, som jag sjelf afskyr hos skriftställare. Vare nog
sagdt, att förlofningen utsattes till ijorton dagar senare. Holk
och jag togo afsked, sedan jag förut hviskat till min
rosenknopp, som var hänförande förvirrad af allt hvad vi hört:
»Söta Louise, månne det finnes någon harmoni mellan
våra lynnen?»

»Nej, det tror jag visst icke», svarade hon skälmaktigt,

»ty då löjtnanten oupphörligt såg åt dörren till höger, såg
jag af grannlagenhet åt den till venster.»

»Men», invände jag, »vet ni hvaraf det kom?»

»Det ligger väl i min natur.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free