Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och drog sina händer till baka. »Vill ni veta det, så skall
jag säga er hvad som står i dem.»
»Nå, hvad, Louise . . . ?»
»Tårar, derför att ni sörjer, Arthur!» hviskade hon, och
ur stånd att längre beherska sina känslor, någonting,
hvar-vid hon aldrig varit van, nedföll de förrädiska tecknen i klara
droppar på hennes lågande kind.
»O, Louise .. flicka .. engel, du. ..» Himlen vet huru
mycket skönt här gick förloradt i ord och känslor. Säkert
var det ej obetydligt, och aftonen kunde må hända fått helga
ännu ett förbund, om ej Arthur, under utbrottet af sina
öfversvallande känslor, hört några röster från inre rummen
ropa: »Louise,’Louise!» Den stackars förvirrade flickan
var nära att med de flammande kinderna och de tårdränkta
ögonen springa in till sällskapet, då Arthur, som i sitt hjerta
önskade rösterna temligen långt bort, ännu en gång tog
hennes hand och skyndsamt hviskade: »Om än all verldens
sorg låge på mina skuldror, skulle jag i ett sådant ögonblick
som detta kasta bördan ifrån mig för att blicka in i himlen.
Men nu vågar jag icke uppehålla er. Gå likväl den der
vägen till er kammare och badda era ögon med vatten!»
Lätt som en hind ilade hon bort.
Arthur satte sig och lade å nyo handen öfver ögonen,
så att den andliga synen skulle blifva klarare.... »O, min
gud», tänkte han, »jag har aldrig anat, aldrig känt den
djupa, allvarliga lycksalighet, hvilken i denna stund uppfyller
min själ? Jag är nu öfvertygad, att endast hon är den
varelse, som passar för mig. Hon skall ock bli min trogna
följeslagarinna genom lifvet. Dessa nedslagna ögon, dessa
glödande purpurskyar på hennes kinder och panna, den
darrande, rädda, ljufva tonen .. i allt detta låg ett outsägligt
uttryck, hvilket utgör lika många bevis, att detta goda, unga
och oskuldsfulla hjerta tillhör mig......»
»Hvad sitter du och grubblar på?» hördes Holks röst
i dörren. »Kom inl Bålen vinkar förtroligt. Låt oss samlas
omkring den, njuta och glömma alla sorger och bekymmer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
