Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Nej, hvarför det, min engel? Det var ju ej något
ondt i det, att du blef.. . kär i mig. . . och att din goda
tant, som visste, att jag var... var en behållen man, bjöd
mig oupphörligt till sig! Nå ja, det gick ju: det varade ej
tre månader. .. innan jag friade, och hade jag bara känt
dig lika väl som nu, skulle jag icke dröjt tre dagar.»
»Adolf, du plågar mig outsägligt», sade hon och höll
handen för hans mun, »du plågar mig till döds med detta
enfaldiga prat.»
»Nå, så skall jag tiga — min engel... gråt bara icke!»
»Gråt icke., hur kan jag annat än gråtal Ja, jag
kommer att gråta ^evigt, till dess du lofvar mig och håller
hvad du lofvar, att aldrig, aldrig, söta Adolf...»
»... aldrig mera rumla, söta Sofie! Nåväl då, gif mig
nu en kyss — och låt oss sluta fred! Jag skall göra mig
till en lag att icke dricka mer än tre eller fyra, högst sex
eller sju, allra högst åtta glas: det tål jag utan fara. Är
du nöjd nu?»
»Ja, ack, ja, min vän!» sade frun med en half suck.
Fredstraktaten afslöts, och herrn inslumrade som ett godt
barn i ena vagnshörnet.....
Nu hafva vi i ordningen vagnen nummer 2. Der är
samtalet redan i full gång.
»Jaså», sade frun, som hörde till en annan genre af
hustrur, »jaså, du vill neka för att du tappade! Jag såg
det ju ganska tydligt, när ni gjorde upp liqviden.»
»Nå, än se’n då!» svarade mannen vresigt och gäspande.
»Om jag tappat, så hoppas jag det är mina egna penningar,
ty så vidt jag känner, fick jag ej ett runstyfcke med dig.»
»Nej, det är sant», sade frun stött, »men det var ingen
hemlighet, ty det visste du förut, och försäkrade mig hundra
gånger, att du icke sökte någon förmögenhet, utan att det
endast var mitt hjerta, som du eftersträfvade.»
»Hvad är det värdt att tala om sådan gammal strunt?»
svarade herrn, ideligen gäspande. »Jag önskar du hade
vägrat mig det eller ock att du en gång vande dig af med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
