Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tryckte hjertligt min hand, i det han tilläde: Jag kan icke
få något angenämare sällskap än ditt.’... Så skref han de
der raderna till mamma, och jag for min väg. Tycker du
ej, att jag handlat rätt och bra, Gina?»
»Jo, visst! Du är så förståndig, öm och omtänksam
för alla, att jag icke annat kan än hålla af dig så mycket
som jag gör. . . men du hade väl kunnat tala litet mindre
om min längtan. Detta var ej rätt passande .. men jag vet,
att du menade väl.»
»Det gjorde jag, Gina, men derföre ville jag icke ljuga,
och du kan väl aldrig neka, att du många gånger önskat,
att Waldenberg vore hemma; och i går afton sade du, då
vi fingo höra att han var kommen: ’Gud gifve det vore så ..
jag längtar oändligen att få tala vid honom!’»
»Det sade jag, Willy, det är nog sant., men dertill
kunde vara många orsaker.» — Georgina rodnade och teg.
»Nå, jag 4iar ju heller icke uppgifvit någon särskild
orsak hvarför du längtade, utan endast sagt, att det så var ..
Men låt mig nu höra hvarmed jag får trösta Waldenberg,
då jag kommer till baka! Du skickar väl en vänlig helsning
till honom?»
»Ja, säkert, min gode Willy, många hjertliga helsningar!
Säg honom, att jag skall innerligt bedja Gud, att han snart
må blifva bättre, men att jag tillika, så gerna jag än ville
träffa honom, förbjuder honom att resa ut, förr än han kan
göra det utan fara.»
»Tack du, det der låter vackert och deltagande, och
det vore både synd och skam, om du ej menade honom
väl, som gerna ville gifva dig sitt lif, om du hade gagn deraf.
Han gör icke som häradshöfding Holk, hvilken reser bor
och friar på annat håll, så snart han fått korgen, eller, som
notarien, visar sig liknöjd och kall, och reser häradet
omkring för att fjäska för alla damer, som vilja höra på hans
sladder. Icke heller liknar han löjtnant Arthur, som jag
trodde om bättre än att han skulle lemna oss, då andra
nöjen erbjöd sig, för att, efter hvad ryktet påstår, bli kär
Gmtaf Lindorm, II. 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
