- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
278

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag kan ju icke veta, huru det stod till med hans
vilja», menade Willy, »för mamma tog ett så vänligt
magt-språk, att han alldeles förgäfves bedyrade, att han icke frös . .
JVlen han är nog snart här. Låt mig nu bara se, Gina, att
-du är mycket vänlig emot honom, annars blir jag rigtigt
■ond på dig!»

»Ah, frukta icke för det, Willy.. Huru kan jag väl
annat... Men går det ej i yttre dörren?»

»Nej, det tyckte du bara!» sade Willy, och Georginas
hjertklappning började på nytt.

»Nu, Willy, nu går det bestämdt!»

»Ja, det är säkert... nu komma de.»

Fru Hermer inträdde, åtföljd af Waldenberg.

Den skära blomman på hans kinder var högrödare än
vanligt, och i ögat brann denna onaturliga glans, hvilken
sådana sjukdomar stundom förete. Han närmade sig
långsamt till soffan, på hvilken hon låg, hvars blotta anblick
var mera upprörande för honom, än att han med lugn
förmådde se dit. Stum, men med ett ganska vältaligt uttryck
i sitt ansigte, stannade han på några stegs afstånd.

Georgina räckte honom sin hand, men nästan lika brydd
som han förmådde hon icke ens bringa ett välkomstord öfver
läppame. Waldenberg tog den erbjudna handen, kysste den
med en aldrig anad häftighet, men släppte den sedan hastigt,
rodnande och brydd öfver sin omedvetna djerfhet. Derpå
mottog han den stol, Willy bjöd honom, och satte sig nära
soffan. Fru Hermer, som fullkomligt litade på Georginas
egen klokhet att behandla den stackars Waldenberg, yttrade
sin högst naturliga önskan att läsa sin mans bref, hvilket
hon redan erhållit, och med en lätt ursäkt för sin gast
försvann hon. Willy kastade en bedjande blick på systern,
hvarefter han följde sin mor för att från pappa erhålla en
breflapp, som legat i hennes stora bref.

Georgina hade nu återhemtat sig tillräckligt, för att
kunna börja samtalet.

»Hur mår min far, bäste herr Waldenberg? Jag törs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free