Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller hvad säger herr Waldenberg? Vi sågo henne förra
året på ett julkalas.»
»Jag delar i detta hänseende», yttrade Waldenberg,
»fullkomligt frökens smak, och jag erinrar mig ännu ganska
väl hvad jag i synnerhet fann behagligt hos henne. Det var
den okonstlade anspråkslöshet, hvilken stämplade hela hennes
väsende. Hon syntes tillika så jungfruligt skär och älsklig,
att man kände sig glad’att få betrakta henne, och jag vågar
tro, att hon under detta senare år vunnit ännu mera.»
Arthur befann sig i himlen. Då han ej kunde fa se
sin rosenknopp, var det en lycksalighet att höra andra tala
om henne, men hans angenäma känslor undergingo en
skyndsam vexling, då Georgina skämtande inföll till svar på
Wal-denbergs sista ord:
»Vi kunna icke tvifla derpå. Herr löjtnanten har ju
haft den artigheten att åtaga sig en lärarebefattning i fru
Marshausens hus?»
Blossande röd och ganska harmsen svarade han: »Jag
tror ej, att en sådan behöfs der, men jag öfvade både mig och
mamsell Montén i det språk, hvari hon förut hade någon
kunskap. . . Men tillåt nu mig vara så närgången att fråga
hvarmed fröken och herr Waldenberg öfvat sig under tiden,
ty jungfru Wings klagar öfver, att hon i tre dagar förgäfves
väntat att få se en skymt af honom?»
»Vill löjtnanten veta det», sade Georgina skrattande,
»så skall jag säga, att vi öfvat oss i tålamod, det
nödvändigaste för tillfrisknande, såsom vi begge äro. Herr
Waldenberg sjuknade samma dag, han återkom, och jag
förmodar ni känner, att vi här på Rosendal värdera våra
vänners helsa och trefnad för mycket att tillåta dem blottställa
sig för en resa öfver viken, innan de blifvit tillräckligt
åter-stälda.»
Arthur bugade sig... »Det der var ett svar som
liknade en gåta. Man måste väl på olika sätt öfva sig i
tålamod.»
» ,. . och löjtnanten vill ha specificerad förteckning öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
