- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
292

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag skall säga löjtnanten midt i ansigtet hvad min pantomim
betydde: att om jag vore herre i huset, så visst som jag
ännu endast är en pojke, så skulle jag säga herr löjtnanten,
att han kunde fara dit hvarifrån han kommit och icke störa
trefnaden för husets folk och gäster.»

»Men, v Willy, hvad i all verlden tänker du på?»
yttrade fru Hermer och uppsteg. »Aldrig hade pappa uppfört
sig så, derom kan du vara Öfvertygad.»

»Det är möjligt, mamma», svarade Willy med ett
allvar i ton, som hos den liflige gossen var ganska ovanligt,
»men så skulle jag handlat. .. och nu vet löjtnant Arthur
min mening!»

»Men, Willy», sade Arthur vänligt, ty gossens
uppförande gjorde ett djupt intryck på honom, »skulle du icke
ändra din tanke, om du såge mig göra så här?» Han gick
fram till Waldenberg och sade hjertligt: »Räck mig handen,
herr Waldenberg, till tecken att vi åter äro vänner! Jag
fick en enfaldig tanke, som jag icke hann rätta».

Waldenberg gaf honom handen, i det han leende
sade: »Willy, du raske försvarare af hemfriden, är detta ej
rätt?»

»Jo, herr Waldenberg, så tyckes det mig, ty nu har
löjtnanten uppfört sig som en hedersman. Jag är nöjd med
honom. Och du Gina, hvad sager du? Se på löjtnanten!
Han kan väl icke mer göra?»

Arthur nalkades Georgina. »Tillgif, nådiga fröken, ett
opassande skämt af en stackars syndare, som icke alltid har
för vana att nagelfara hvarje ord, som kan springa öfver
läpparne!»

»Jag önskade att kunna det», svarade Georgina, »men
jag får säga löjtnanten, att det blir vilkorligt. Om herr
Waldenberg fortfar att komma hit, om han blir sig lik, om han
alltid med nöje mottager den gästvänskap, hvilken såväl
pappa i sitt bref som våra egna hjertan bjuda oss att visa
honom, sonen af pappas äldste vän, och som på pappas
rekommendation antog befattningen på Engelviken, då må

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free