Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
några lätta ursäkter om göromål, om Arthurs opasslighet,
hvilken förmodligen tilltagit, då han ej låtit höra af sig,
med mera af samma slag.
»Om den saken tala vi ej vidare!» yttrade fru Hermer,
i denna vänligt afgörande ton, hvilken stundom kan vara
ganska angenäm, emedan den sätter gräns för alla onödiga
invändningar ... »Gå du, min gubbe! Baron Gustaf får nog
lära sig, att vi landtbogrannar icke alltid göra så korta
besök hos hvar andra.»
Hermer aflägsnade sig med Willy, och sedan värdinnan
en stund bemödat sig att lifva det allt mera aftynande
samtalet, fann hon sig ganska belåten, då hushållerskan stack
in hufvudet genom dörren och sade: »Får jag tala ett
litet ord med frun!» ... Och gud vet, huru många ord som
följde på detta enda, men det säkra är, att fru Hermer blef
så sysselsatt, att hon icke hastigt kom till baka.
Der sutto nu Gustaf och Georgina ensamma vid den
nedbrända brasan. Lille Axel hade somnat, sittande på
mattan, med hufvudet i Georginas knä. Försigtigt upptog hon
gossen och lade honom på soffan, satte sig åter, men för blef
tyst, emedan Lindorm teg.
Deras blickar hvilade på glöden, och endast då och då
kastade de ett förstulet Ögonkast på hvar andra. De kände,
att något främmande åter hade inträngt i deras egendomliga
förhållande, och de funno, att detta något var den
varsamhet, hvarmed de undveko att beröra det ämne, som med
sitt svalg skilde fordom från nu; ett bemödande, som ej
kunde lyckas så fullkomligt, att icke det obehagliga deruti
kändes liksom något tryckande ondt, hvars närvaro hämmar
våra känslors och tankars fria lopp. Lindorm beslöt derför,
ehuru obehagligt det var, att lätt beröra det ämne, hvilket,
en gång väckt, skulle, såsom han hoppades, föra dem på
en mera ledig och naturlig fot med hvar andra.
»Bästa Georgina», sade han med en lingrig darrning
i den djupa, vackra stämman, »huru plågsamt var det mig
icke i somras att på visst sätt gå under falsk flagg, om jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
