- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
324

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon någon gång skall ut. Således tackar jag på mina
vägnar.»

»Och jag på mina», inföll fru Hermer; »ty min mans
anmärkning är icke så alldeles ogrundad.»

»Jag tackar också», ropade Willy.

»Och jag följer med såsom bihang», tilläde Georgina
skämtande.

»Men då förbehåller jag mig», ljöd Arthurs röst öfver
alla de andra, »att det blir min tur att kuska fröken till
Engelviken. Jag kommer således om måndag middag, så
blir det* lagom att vara framme före skymningen, och då
har vår förträffliga jungfru Wings ett kaffebord i ordning,
som icke skäms för sjelfva fru Hermers, det kan jag våga
försäkra.»

»I detta fall fruktar jag, att du lofvar mera, än du kan
hålla, Arthur», inföll baronen. »Emellertid skola vi, efter
bästa förmåga, söka rättfärdiga löjtnantens skryt.»

Herrame togo afsked, reste hem och satte en hel legion
myror i hufvudet på jungfru Wings.

Arthur tog henne under armen och förde henne med
mycken ceremoni in "i baronens sängkammare, der frågan
skulle föredragas, och der han med artigt krus nödgade henne att
taga plats i en länstol, och stående framför henne tog han
ordet:

»Nu, jungfru Wings, härligaste af alla gamla jungfrur,
gracernas tillärnade moder, uppspärra edra öron, hör och
fömim den stora tilldragelse, som nästkommande måndag
kommer att ega rum på Engelviken, och hvartill...»

»Hör, löjtnant Arthur, jag skäll säga honom jag, min
unge herre», afbröt jungfru Wings vresigt och reste sig
häftigt upp från stolen, »jag skall säga honom rent ut, att jag
är för gammal att tjena som spektakel, och att han är en
ung glop, det är min tanke, jaha!»

»01 dyraste jungfru Wings», återtog den djerfve
ungersvennen med bedröfvad ton, »förkrossa icke mitt hjerta med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0324.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free