Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TOLFTE KAPITLET.
Med blandade känslor af glädje och smärta erfor
Waldenberg, att familjen Hermer skulle gästa på Engelviken.
Han hade icke återsett Georgina sedan baronens hemkomst;
men af dennes jemna goda lynne slöt han med skäl, att
baronens förhållande till hans hjertas utkorade måtte hafva
undergått någon märkbar förändring.
Slutligen blef det måndag. Arthur for på morgonen
öfver till Rosendal, och Waldenberg kände sig så plågad af
det öfversvinneligt lyckliga uttrycket i Lindorms hela väsende»
att han icke kunde förmå sig att gå ned till middagen, utan
förblef på sitt rum under den icke uppdiktade förevändningen,
att hans plågor voro vida svårare än vanligt. Han hade
under de senare veckorna, emedan han kände, huru hans
krafter aftogo, ansträngt sig öfver höfvan, för att snart få se
salongen färdig, och den var det nu i det närmaste. Endast
anordnandet af möbleringen återstod, och äfven denna var
färdig till afhemtning, enligt underrättelse från hans ombud
i staden. Waldenberg ville resa sjelf för att under
transporten kunna säkert tillse, att dessa klenoder icke togo
någon skada; men det hade baronen afböjt, och gårdsfogden
skickades i stället att hemföra de med otålighet väntade
sakerna.
Bestyret om allt detta hade haft en menlig verkan på
Waldenbergs svaga helsa, och nu skulle han, till råga på
allt, se Lindorms förtjusning. Detta var mer, än han kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
