Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det ar bara gullgossen, som får vara så
sjelfsvåldigIs-sade Arthur, som inträdde och genast grep en pastej.
»Fy, herr löjtnant», utbrast hon förtretad, »jag tycker
han borde hafva litet mera — mera ...»
» .. . pastejer?» inföll den oförbätterlige Arthur, och
begick i största hast en ny stöld.
» . . . nej, mera folkvett, menade jag!» svarade jungfru
Wings, under det hennes hufvud, såsom vanligt, då hon blef
ond, kom i en häftig darrning. »En ung valp är han, som
ej har en enda smula af hvad salig hennes nåd kallade god
ton... och jag, som är tvungen att gå! Kära herr
förvaltare, haf ögonen på honom — ack, se, här kommer husbon’
sjelf! Herr baron, var så god och låt icke löjtnanten äta
upp alla pastejerna! Han har redan gjort en god början,
och som jag sedan gammalt vet, att det är unga frökens
älsklingsrätt, så skulle det se bra illa ut, om det ej blef mera
qvar på fatet, än det han sjelfvilligt lemnar, ty det säger jag
rent ut, att får löjtnanten rå sig, blir ingenting öfrigt.»
»Sörj ej för det, jungfru Wings, jag skall nog stå
skild-vakt . . . han skall slippa få en enda!» Och med ett ansigte,
som strålade af lycka, vände sig baronen till förvaltaren och
räckte honom handen till morgonhelsning.
»Det gläder mig af hjertat att se det herr Waldenberg
öfvervunnit sitt onda så pass, att det går an att deltaga i
frukosten. > ’
Färgen på Waldenbergs kinder blef högrödare, men
han svarade lugnt: »Jag har bemödat mig att besegra det,
och för att visa min goda vilja, har jag kommit ned att se
den glädje, närvaron af så kära gäster tillskyndar herr
baronen.»
Lindorm fattade lätt den dubbla syftningen af dessa ord,
och hans blick talade om någonting liknande beundran och
tacksamhet, då den fästes på Waldenberg.
Nu kom Hermer och strax derefter fruntimren.
Då begynte Waldenbergs pröfning. Lindorm skyndade
mot dem, helsade med några hjertliga ord fru Hermer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
