Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
troligt med henne. Hon skrattar allt jemt och springer in
i förstugan. Slädarne köra åt bakgården... intet vidare
att se.»
Men nu blef det i stället ett spring och slammer i
trapporna, hvarvid Blom i sin tur började fråga, hvad det
kunde vara.
»Jo, det skall jag säga dig. Våra vänner från Rosendal
och Engelviken hafva, såsom de längst bort boende, fått
enskilda klädrum, de begge här midt emot. Men jag hörde
dig icke nämna Waldenberg, den hederlige gossen — skulle
han ej vara med?»
»Nej, det är troligt», menade notarien, »han är nog ,
för sjuk att göra flera resor... Men se, nu kommer hans
vördighet kyrkoherden Werner i smått släptåg med den
hedervärde ynglingen Klas Isak, uppstufvad till körsven ... hvad
fru Barsk haft för arbete med dem båda... Och nu äro»
så vidt jag vet, inga flera gäster att vänta.»
»Nej, med guds hjelp är det nu slut», sade Holk, »och
det vet jag, att aldrig vill jag mera gå i brudstol blott for
de här tråkiga timmarnes skull. Rätt nu förefaller jag mig
sjelf såsom en stackars fånge, hvilken väntar att för sista
gången blifva införd för sina domare. Jag tycker min
peni-tens snart skulle vara slutad. Gå ner, käre Blom, och bed
doktorn och assessorn skynda på allt hvad tyget håller. Vi
hinna ej till bordet före klockan 6.»
Notarien aflägsnade sig och kom snart till baka med
förhoppningar, hvilka väckte Holk till nytt lif. De lydde
nemligen, att så fort de sist ankomna damerna fått sluta
sin omklädsel och infunnit sig i förmaket, skulle ceremonien
börja.
Sedan Holk öfvat sig i tålamod ytterligare en god half
timme samt i all tysthet inom sig skickat alla fruntimmer
— sin tillkommande hustru undantagen — dit, der pepparn
växer, syntes ändtligen såsom en tröstens härold assessor
A. för att ledsaga sin gamle vän i brudstolen.
»Nå, gud vare prisad, att du en gång kommer!» me-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
