Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
danserna. Vågar jag fråga, hvarför denna hårda lott skulle
träffa mig?»
»Har jag icke redan förklarat», sade Georgina med ett
litet missnöje, som väl klädde henne, om ej i majorens,
åtminstone i baronens ögon, »att jag är trött och dess utom
icke mår rätt väl! Då jag för öfrigt ämnar sitta under hela
den återstående balen, kan herr majoren ej beklaga sig öfver
den ringaste oartighet.»
Ett småleende, som beledsagade dessa ord, försötmade
något det helas bitterhet. Majoren bugade sig stum, satte
sig vid ett spelbord och syntes icke i balrummet under hela
aftonen. Emellertid flögo timmarne hastigt för Georgina, ty
Gustaf var beständigt omkring henne och sökte med en
oändlig mängd små kära uppmärksamheter visa sin tacksamhet
och sin tillfredsställelse. Han var så glad, han kunde vara,
och obegränsad hängifvenhet lästes i hvarje hans blick ....
Balgästerna stannade qvar, till dess solen stod högt på
himlen. Vid frukostbordet tillkännagaf Holk — som, anande
Arthurs anbud, på förhand skaffat sin svärmors samtycke
— vid en ny bål, att löjtnant Arthur S. blifvit förlofvad
med hans lilla svägerska, Louise Montén. Väldeligen ljödo
då skålar, lyckönskningar och förundran om hvartannat. De
voro nu trolofvade, och Arthur begagnade hvarje tillfälle att
få säga: »Min fästmö». På eftermiddagen återreste Hermers,
men Arthur stannade qvar på Björkö. Efter fjorton dagar
skulle han resa hem till sin far.
Vid afskedet sade han till Lindorm: »Väl hade jag något
ofullbordadt arbete på Engelviken, det jag under andra
omständigheter gerna skulle velat sluta, men jag fruktar, Gustaf,
att du får ursäkta, om jag återtager mitt ord, ty när du nu
sjelf sett min rosenknopp, förundrar du dig visst icke, om
jag hyllar den gamla trosartikeln, att egna angelägenheter
gå före andras.»
»Nej, Arthur», svarade baronen leende, »det förundrar
mig alldeles icke! Du är verkligen mycket att ursäkta; och
då jag nu sjelf är på stället, vore det orätt att längre begagna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
