Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dighet bestyrkte Gustafs yttrande; oeh den illusion, som dårat
hennes hjerta, att de, oaktadt Lindorms mellankomst, alltid
kunde fortlefva på samma sätt som hittills, började nu likt
alla bländverk att sönderfalla. Ju längre hon betänkte allt
detta, desto mera öfvertygades hon, att något paradis icke
kunde finnas på jorden, icke ens i de ädlaste hjertan.
»Tror du må hända nu, Georgina, att jag har rätt?»
af-bröt Lindorm den långa tystnaden.
»Ja visst, Gustaf, beklagligen tror jag, att du har det,
men mitt hjerta blöder vid den tanken, att han skall dö
derför att han tillfredsstälde en lumpen nyck af mig... o,
Gustaf, om du visste huru det plågar mig och evigt skall
förorsaka mig smärta !»
»Hvad menar du dermed? Jag förstår dig icke!» sade
Lindorm.
Georgina berättade huru de en afton roat sig med
utkast till inredande af rum i allmänhet, och då han på skämt
bad henne visa sig huru hon ville ha en salong anordnad
från det största till det minsta, hade hon uppfylt hans
önskan, utan att fasta något afseende dervid, och sedan glömt
hela saken, »till dess», tilläde hon, djupt rodnande oeh
ytterligt brydd för fortsättningen, »jag nu så lifligt blifvit erinrad
härom derigenom att Waldenberg, jag vet icke af hvilken
orsak, fått det infallet att på Engelviken framtrolla min
önskan. Allt nog: det har skett.»
»O, ädelmodige Waldenberg», utbrast Lindorm, och en
stråle af oblandad glädje öfverflög hans ansigte, i det han
tryckte Georginas hand till sina läppar, »jag begriper nu
ullt samman! Han har länge sedan läst i min själ dess
mest brinnande önskan, och med den fullkomligaste
sjelfför-sakelse hjelper han till att inreda min boning efter dens
smak, som vi båda dyrka. Waldenbergs ädla hjerta har
af-sagt sig allt jordiskt hopp... detta utvisar denna handling
af verklig högsinthet. .. och nu först fattar jag huru ren
och oegennyttig hans kärlek var och är till sista
andedräg-ten. Och du, Georgina, huru skall jag kunna visa dig hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
