- Project Runeberg -  Gustaf Lindorm /
377

(1887) [MARC] Author: Emilie Flygare-Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Det har endast påskyndat den något», genmälde
läkaren, »men, efter allt hvad jag kan döma, hade han icke
sträfvat igenom mer än några veckor till. Lifvets
funktioner hade så småningom aftagit. Han hade knappast sjelf
märkt när han vandrat af, och äfven nu ansvarar jag för,
att hans död blir fullkomligt lugn och stilla.»

Mot middagen nödgades doktorn afresa, emedan hans
trägna praktik i staden gjorde det för honom omöjligt att
längre kunna qvarstanna. Baronen var mycket ledsen
här-öfver, men doktorn försäkrade så väl honom som Hermer, att
hans vidare dervaro gagnade till alldeles ingenting.

Arthur, hvilken anländt på samma gång som doktorn,
stannade qvar, dels af tillgifvenhet för Waldenberg, och dels
emedan han tyckte det vara oädelt att nu lemna Gustaf.

Strax efter doktorns afresa yttrade den sjuke den
önskan, att man måtte efterskicka Werner. Han ville för sista
gången på jorden åtnjuta de underbara nådemedlen.
Klockan tre anlände kyrkoherden, djupt skakad af den olyckliga
händelsen och i en sinnesstämning, värdig det höga målet
för hans resa. Alla Waldenbergs kära vänner voro
närvarande vid den heliga akten, der en enkelt troende flärdfri
själ, full af hopp och ljus, beredde sig att öfverstiga vägen
till det land, som aldrig borde kallas »det mörka» landet.

Klockan var omkring sju på aftonen. I Waldenbergs
rum var så tyst, att man endast hörde ett väggurs entoniga
knäppande. Fru Hermer satt på ett litet afstånd från
sängen, Georgina bredvid hans hufvudgärd... hennes ena hand
hvilade sluten i hans, med den andra borttorkade hon
kallsvetten från hans panna. Waldenberg smålog ofta. Han
låg lugn och stilla, och ögats fridfulla blick hvilade endast
på henne, under det en sakta tryckning af hans hand och
ett förnyadt saligt småleende på de läppar, der döden redan
tryckt sitt insegel, vittnade huru lycklig han känd$ sig. De
tre männen hade dragit sig till andra ändan af rummet.
Willy behöll sin plats på mattan vid sängfötterna.... För
ett par timmar sedan hade Waldenberg sakta talat med.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 21:53:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/efcgustli/0377.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free