Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Del 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NITTONDE KAPITLET.
Tre månader voro förflutna. Maj hade utstrött sitt rika,
friska lif öfver jorden, blommorna knoppades och alla björkar
stodo löfvade såsom glada brudar i sin myrtenkrona.
En af dessa sköna och leende vårmorgnar utstötte baron
Lindorm sin slup från Engelvikens brygga och styrde öfver
till Rosendal. Han hade nu varit enkling nära sju månader,
oeh den svarta drägten hade i dag för första gången lemnat
rum för en elegant jagtdrägt. Bössan, som han lade
bredvid sig på sätet, äfvensom den väl försedda skjutväskan,
utvisade, att hans jagt varit lycklig. Frisk, varm och
glödande, i både andlig och lekamlig mening, landsteg han vid
Rosendals brygga, der han helsades välkommen af Willy,
som beredvilligt hjelpte honom att fastgöra slupen.
»Jo, det är rätt vackert af baron att göra på det sättet!»
sade Willy under arbetet, i en ton midt emellan skämt och
harmsenhet.
»På hvilket sätt, du klippare?» sade Lindorm och slog
honom med en liten tågända leende på axeln.
»Ja, fråga mig om det, som samvetet kan säga baron
.. . rätt har baron i alla fall icke gjort. Det har varit synd
om henne, och ett par gånger har jag känt mig frestad att
ge mig af till Engelviken och skrifta baron.»
»Det borde du ha gjort, Willy, så hade också jag länge
sedan varit här. . . Menar du, att hon ej skall gråta och
sucka i dag?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
